Recension : Cirkus Prütz - White Jazz - Black Magic

Bluesboogie i manegen någon?
Cirkus Prütz släpper sin tredje platta White Jazz - Black Magic och ger sig ut på en musikalisk resa genom ett musikaliskt landskap asfalterat av legender som Stevie Ray Vaughan, Johnny Winter, Sky High med aningar av både ZZ Top och Gary Moore.
Jag använder ordet asfalterad för det är en något mer putsad rockig storstadsvariant av bluesen, även om den givetvis är hårt rotad i de gamla dammiga korsvägarna i södern. Det är inget direkt nytt under denna himmel, vi har hört de flesta teman tidigare, men det är jäkligt snyggt levererat och inpackat i riktigt svängiga och sköna låtar som Cirkusen bjuder på.




Trots att jag oftast inte är någon superfan av instrumentala låtar är jag ändå lite extra förtjust i låten "Blues For Fallen Brothers" som är en instrumental hyllning till de tidigare medlemmarna Robert ”Strängen” Dahlquist och Mikael Fässberg. Dels gillar jag hyllningen i sig, men är väldigt förtjust i de Gary Mooriska gitarrslingorna, särskilt när dom i slutet glider in i mäktigt tvilling-gitarrande.

Det är alltid lite lurigt att recensera skivor med folk man känner inblandade, men samtidigt lika skönt när den initiala nervositeten får böja sig för att det återigen inte var något att oroa sig för. För det är en bra platta. en platta som växer för varje lyssning hittills. Jag skulle säga att om man bara är halvsugen på den här typen av musik så är det en solid trea, men om du som jag har mina rötter i bluesträsket (svårt att låta bli om man är uppvuxen i Mönsterås), ja då vill jag nog sätta en fyra på den. Svensk kvalitetsblues!

Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: Hell To Pay & Blues For Fallen Brothers

Label: Metalville

Release: 26 of July, 2019

For More Info Visit:

https://www.facebook.com/cirkusprytz/


Tracks:
1. Leave me alone
2. Mojo
3. Shotgun Wedding Blues
4. Aim to please
5. Blues for fallen brothers
6. Hell to pay
7. Ready to go
8. Friends
9. Hats n strats
10. Zombie Stomp

Recension : Gudars Skymning - V

Gudars Skymning är tillbaka och redan i det instrumentala öppningsspåret "Orloks Boning" får vi oss en dos av rungande svensk folkmusik i sin tyngsta tappning.
  Och efter radas pärlorna av progressiv heavy doom med svensk sång och massor med bluesgung.

Tyngden och leveransen ger smak av Abramis Brama, eller om ni hellre vill det, tänk de två första plattorna med Sky High fast med en rejäl dos Black Sabbath injicerat.

Jag gillar den här tyngden kombinerad med sången på svenska, som ger en härlig progg feeling. Jag gillar även att texterna är mer av berättelser än små dängor. I mina ögon är bandet ute och trampar rätt stigar med sin tyngre framtoning. Gott så. Att sedan plattan spelats in på bara 2 dagar är imponerande. Visar på gott spelmanskap och ger kanske en fingervisning för hur bra bandet kan vara live.


 Sammanfattningsvis blir det urstarka tre Ess av fem möjliga. Mest för att plattan gör mig glad och det känns lite som att komma hem. Det drar i det nordiska på något sätt.








Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår: Mars Makalös och Allman
Skivbolag: Transubstans Records
Release: 9:e September 2017

For More Info Visit:
http://www.gudarsskymning.se/
Facebook

 

Låtlista:

1. Orloks Boning 2:06
2. Mars Makalös 5:16
3. Rakt Ut I Mörkret (Olycksfågel Part II) 5:38
4. Egyptologens Gåta 5:14
5. Allman 5:12
6. Hjärtats Ödemark 5:46
7. Vid Vansinnets Berg 5:46
8. Soppan 5:01
9. Angbands Hålor 8:49

Dagens Musiktips - Dodgers Dive

Sent skall syndaren vakna! Eller det är svårt att bli profet i sin egen hemtrakt...

Fick häromdagen ett brev i inkorgen med lite info om ett band, Dodgers Dive, som släpper en ny video till sin kommande platta. Inget ovanligt så långt. Det som fick mig att reagera, var att jag aldrig tidigare hört talas om bandet. Dels för att dom är riktigt bra, men framför allt, att dom kommer från mina egna trakter. Sångaren, som är i mitt eget åldershärad, är uppvuxen bara ett par hundra meter hemifrån min egen crib.
Jag får väl ursäkta mig med att jag är inflyttad exil-smålänning och bara har bott i området de senaste 16 åren. Dock är min ingifta familj inventarier i området så där måste det undersökas lite...

Tillbaka till bandet. Dodgers Dive, spelar rejält svängig Blues-rock. Tänk ZZ-top blandat med Sky High i en snyggt packad ljudbild om man bara ser till nedanstående video. Tar man sedan in förra plattan i ekvationen så får man en hel del till i ljudbilden, så tråkigt behöver det absolut inte bli.

Senaste låten är dessutom ett spännande samarbete med Mats Ronander, som trakterar ett livsfarligt röjjigt munspel och Rednex(?), Tjolahopp, den såg man inte komma...
Bra lirat och en rejält svängig låt som sätter känslan inför resan till nästa helgs Bluesfestival i Mönsterås.
En kul detalj i videon är den korta Kafé-scenen (1:50 in i videon) där det sjungs "-Hey Son, I'll give you some advise..." och det eftersom det just är far till son som scenen utspelas (basisten i bandet är son till sångaren, så kallade familjeband...).
Se, lyssna och njut, och förena er med mig i förväntan inför släppet av den kommande skivan The Trilogy: Part II. 
 Tills dess kan vi njuta av första plattan The Trilogy: Part I på Spotify. (kan man ana att det finns minst en till skiva i planerna?)