Polar'n Per tipsar om Tool!

Jag vet inte vad ni gör på kvällarna, men här får ni ett tips från mig! Här får ni efterlängtade och fantastiska Tool i ett klipp från i januari (2016-01-16, Tulsa, US) tidigare i år...

Bandet som enligt rykten ska följa upp deras senaste vax "10,000 Days" (2006) avslöjades förra året att "spela in nytt" av ingen mindre än Mikkey Dee (Trummor, fd Motörhead, King Diamond, Dokken) i samband med att Tools gitarrist Adam Jones (Gitarr)postade en kortare film på sin Facebooksida där Mikkey knatar in i ett studioutrymme där bandet sitter och frågar nämnde Adam vad han gör och får svaret att han arbetar på “Some Tunes!”

Jaja, luta er bakåt och gör måndagskväll bättre än den förtjänar... Här är Tool!

/Polar'n Per

Girlschool - Saxon Och Motörhead på Hovet 2015-12-04

Så, då var den äntligen här. Afton rock!
Girlschool och Saxon öppnade för Motörhead på Hovet, en riktigt klassisk samling band. Dessutom en kväll jag väntat på en stund nu, dels för banden, men även för att jag var där med i stort sett hela min familj (älskade frugan undantagen).

Girlschool

Först ut Girlschool, ett band som jag egentligen inte haft någon större relation till förutom deras första platta och det man läste om dom när det begav sig. Någon enstaka låt som man haft i minnet men inte mer än det. Själva spelningen var väl ganska ok, inget att yvas för men ändå lite kul.

Saxon

Vilket visade sig i den påtagliga kvalitetshöjningen när Saxon äntrade scenen. Biff verkade vara på ett strålande humör och kändes riktigt vital. Snacka om en frontman som kan äga en scen med sin blotta närvaro. Det räckte med små handvinkningar för att domptera publiken. Setlisten var Battering Ram, var att jag gillade de låtar jag fick höra därifrån.



inte heller något att klaga på. En bra blandning av nytt och gammalt. Lite extra roligt för mig som inte lyssnat så intensivt på senaste plattan var att jag upptäckte några nya guldkorn.

Herr Buford gjorde dessutom ett fan extra lycklig genom att bära hans jeansväst fullastad med Saxonpatchar, som kastades upp på scenen, under en låt, för att därefter signera den och kasta tillbaka den till ägaren. Sådana stunts, som går lite utanför det förväntade, är alltid positivt publikfriande.


Sedan kom vi till kvällens höjdpunkt, Motörhead. Eller rättare sagt, vad som teoretiskt skulle vara kvällens höjdpunkt.
Ingen läskunnig Motörhead fan har väl kunnat missa att Lemmy inte är vid så god vigör längre, och det blev väldigt fort tydligt att så är fallet.
Bandet kliver in på scenen, och där mannen, myten, legenden Lemmy, tidigare bara behövt ställa sig vid micken för att äga lokalen, så blir det här en kamp. Magin är borta. Inte helt, ibland blixtrar han till. Sången är för det mesta fågeltunn och otydligt skör och det är tur att det för det mesta rör sig om klassiska låtar man känner igen.
Det närmaste jag kan beskriva upplevelsen är lite som när man träffar en kär släkting eller vän, som man inte sett på länge och slås av hur gammal hen har blivit under tiden.

Konserten var inte dålig, men inte heller bra. Det blev efter stort slit från trion, framför allt Mikkey Dee och Phil Campbell, mer en publikhyllning till vad som har varit.

Som summering kan jag bara säga att kvällen blev en höjdare i alla fall och detta för två saker. Saxons grymma framträdande och Mikkey Dee's otroliga kämparanda och maffiga trumsolo.
Det och att få gå på en konsert med klassiker tillsammans med både min bror och mina båda barn. Kvällen får på något sätt tillskrivas kära återseenden, både vad gäller familj och band. Och det är väl inte helt fel när det handlar om en kväll med Rockklassiker.

Mitt tips till Lemmy är dock att dra ner på turnerandet och satsa på studion, för låtskrivandet är det absolut inget fel på. Snarare tycker jag den delen är fortsatt stabil. Samtidigt vet jag ju att det är för stunderna på scenen som legenden Lemmy lever för.

I kväll blir det ännu mer klassiska rockakter,  UFO och Judas Priest. Mer om det senare.

In Vino Veritas

Från Brands for Fans i samarbete med Motörhead kommer nu ännu en dryckesnyhet, denna gången Motörhead lådvinet. Vid namnet Sacrifice Shiraz och i en förpackning liknande en förstärkare med Motörheadloggan skall man nu frälsa törstiga strupar inför grill och festivalsäsongen.

Smakar det gott? Ingen aning, men förpackningen är cool.

Vinet skall gå att beställa hos Systembolaget, med en leveranstid på 5-8 dagar, så här gäller det att planera sitt supande en aning. :-)

Artikelnummer: 78666-08
Årgång: 2012
Druva: 100 % Shiraz
Ursprung: South Eastern Australien
Pris: 329 kronor per box

Grattis!! - Mikkey Dee - Larry Mullen

Trots att alla artister som jag tar med i min gratulationsserie är artister som betyder något för just mig, på ett eller annat sätt, är det idag extra roligt att säga grattis, då ett av födelsebarnen är den svenska stoltheten i ett av mina stora favoritband, Mikkey Dee i Motörhead. Det blir idag dessutom en dubbel av batterister.

Bild lånad från Wikipedia

Mikkey, som idag fyller 49, har ett gediget förflutet som trummis bakom både King Diamond och Don Dokken, men det är ju som taktmotor i Motörhead som han gjort sig sitt stora namn. Stundtals får han ta emot kritik om att han inte är världens bästa trummis, men i mina ögon så är 20 år på trumpallen i Motörhead en kvalitetsstämpel så god som någon.

min lilla hyllning i trä till Motörhead

Eftersom dom turnerar flitigt och av någon anledning, antar att det är en hyllning till mig (tack för det grabbar), ofta kommer till Stockholm runt min födelsedag så har jag haft chansen att se dom ett flertal gånger. Senast på Fryshuset med min dotter, som kanske inte är deras största fan, men har vett att erkänna dom som dom legender dom är.

Bild lånad från Wikipedia

Larry Mullen, 51 år, sitter som dom flesta vet på trumstolen i U2. Som jag skrev i inlägget där jag gratulerade The Edge så inte bara gillar jag deras musik, utan frugan och jag har "vår låt" i deras skivkatalog. Jag har ett litet projekt på gång att göra partatueringar till mig och min fru som inkorporerar den låten. Som det blir dags att nåla fast på huden när vi stabiliserat oss viktmässigt.





Motörhead - Overkill. Odiskutabelt världens bästa låt att avsluta en konsert med.


 U2 - Sunday Bloody Sunday. Låten som fick in U2 på min radar.