The Desertfest warmup continues

Last article was a chart of how my Friday of the London Desertfest would look like, if I was attending, so the natural step is of course to continue with the scheme of Saturday.
But first I have to make a correction of yesterdays article, as it's not Old Man Wizard that are opening the Friday set, but Old Man Lizard. I guess it's down to my Old Man Eyes, that I got it wrong (or wishful thinking). But what the heck, I could give them a try instead.

The first act I would take a look at would probably be Admiral Sir Cloudesley Shovell even if I never heard much of them earlier. But they have the coolest band name of the starting acts and sometimes that's enough. Then over to this festival's busiest man , Wino for his acoustic set (he plays on Friday too with The Obsessed). You can never get to much Win(e)o.
After that it would be a period of drinks and refreshments I guess, as the next act I would like to see are Dead Witches, follow directly by Black Rainbows, even if I would have to cut their set short to be able to get to see The Watchers. A gig that probably would be the highlight of the day for me.
Which is leaving the final act open since I don't rally have any direct favorites among the closing acts this night. I would say I'm leaning towards Darkher at this point. Which concludes Saturday for me.

But as said yesterday, this might not be what my corespondents are going to cover at all. Til' next time.... 



More info:
http://www.desertfest.co.uk/home

Warming up for Desertfest London

So, this upcoming weekend the London based version of Deserttfest kicks of, and even if I myself wont be there, Spader Ess (Ace Of Spades) will have reporters in place.

The big city festival attracts with an abundance of good bands. What would I try to see myself if I was there? Well, here comes my dream list for the festival kicking of with Friday.

I would start at "The Underworld" scene, or it would be here I would reside more or less the whole day. 
First of with the amazing Old Man Wizard followed by the Black Wizards and Black Moth. I would probably stay even for Freedom Hawk. Then quickly head head over to "Koko" to The Obsessed. 
So far nothing coincides gig wise, but now it gets a little trickier. Stay for our Swedish pride Graveyard or mosy on back to the previous location for Jex Toth? Hard one, haven't seen any of them live but wanted to for a long time. It might all cook down to what mood I was at the time. Probably I would go for Graveyard in the end.

After this, it's a no brainer again. Of to "The Devonshire Arms" for Dopelord and after a little R&R, finish the night at "The Electric Ballroom" watching old time favorites ASG.

But this is my list, What the festival correspondents Spader Daughter and Will of Spades are going to attend, who knows? I have a few guesses though...

More info:
http://www.desertfest.co.uk/home

Dagens Musiktips : Old Man Wizards nya singel

2013 skrev jag om Old Man Wizards debutplatta Unfavorable. Jag blev snabbt förälskad i deras musik och den har snurrat av och till sedan dess. Nu äntligen kommer det ett nytt levnadstecken från bandet med en singel "Innocent Hands / The Blind Prince". Får hoppas att det är upptakten till en ny platta. Samma referenser som tidigare, dvs. Ghost, Blue Öyster Cult  och lite Mercyful Fate. Otroligt bra.



YouTube
Twitter
Facebook

Spader Ess Tänker Högt om "Name Your Price"

Jag har sedan jag hittade Bandcamp gillat möjligheten att snabbt och enkelt kunna köpa hem digitala skivor, till ett bra pris. Även om det ofta tenderar att bli en aning dyrare om man vill ha en fysisk skiva i stället, när fraktpriserna läggs på. Tillbaka till det digitala, det är inte helt sällan man dessutom snubblar över ruggigt bra musik som dessutom erbjuds till "Name Your Price", det vill säga, du bestämmer själv vad du vill betala för musiken. Ett otroligt givmilt erbjudande som jag själv gärna utnyttjar.

Dock fick jag mig en liten tankeställare för ett tag sedan, när jag läste ett Facebook inlägg från Francis i Old Man Wizard om just detta erbjudande sett ur ett bands perspektiv.

For some reason, when I tell somebody I'm a musician after a concert, they often assume it's my career and how I make a living, and when I tell them that in casual conversation, they ask me "But what do you do, like, for money?" 

I recently did an album (oldmanwizard.com) for sale at "name your price" and just over 85% of the people who liked it enough to download it named the price "$0". I'll give you the benefit of the doubt and assume that means you can't afford to tip bartenders when you go out for drinks.

Nu är detta hur det ser ut för just dem som band, men jag tror nog att detta kan vara det samma för de flesta band.
För även om jag alltid försöker betala en slant när jag laddar ner musik, så måste jag ändå erkänna att jag ibland (som tur är inte så ofta) väljer just 0$ med ursäkten att jag ändå troligen kommer att leverera en recension av musiken ifråga och det blir någon form av gratis reklam för bandet. Men i ärlighets namn så är det nog mest av ren bekvämlighet, då jag slipper de 15 sekunder det tar att logga in på Paypal för att överföra pengar (vad säger det om mig som människa och musikälskare?)

Men som sagt, Francis inlägg väckte tankar runt det hela, för det är ju så att jag i dagsläget inte har några ekonomiska problem som förhindrar mig från att skicka över några dollar till musiker som faktiskt lagt ner en hel del tid och pengar för att skapa och tillhandahålla musiken som jag i slutändan gillar. För jag vet ju av egen erfarenhet vad som faktiskt ligger bakom, och hur svårt det är för ett oetablerat band att få sitt kall att gå runt. Och precis som han säger, de flesta av oss har inget emot att lägga några spänn på dricks för god service på krogen.

Så, som ett nyårslöfte tänker jag lova mig själv att åtminstone börja se det som en form av dricks för den service som banden ändå ger mig och se till att ge något tillbaka.

För kom ihåg, det är name your price, inte strunta i att betala....

Dagens Musiktips - Old Man Wizard : Forevermore

En snabb liten julklapp från Old Man Wizard, en sprillans video till låten "Forevermore".

Recension - Old Man Wizard : Unfavorable

Old Man Wizard är ett tämligen nytt band från Kalifornien som just gett ut sitt debutalbum, Unfavorable.

Lite om bandet. Old Man Wizard är en osignad trio som gett ut sin debut  på egen hand.
Med det sagt, så kan jag inte annat än imponeras då det dessutom är en riktigt stark debutplatta, vilket gör att jag dessutom häpnar lite över hur mycket starkt material de här sista skälvande höstmånaderna har levererat.

Musiken på plattan är lite svårdefinierad då den har så många lager, men kan väl beskrivas som en sammelsurium av Proggresiv tung rock med folkmusik och ockulta inslag. Skall jag dra några referenser så vill jag nog säga att bandet har drag åt mina favoriter i Ghost, och precis som dom så kan manskönja lite Blue Öyster Cult  och lite Merciful Fate influensen. Musiken har dessutom en klar teatralisk ådra, även om den inte är så uttalad som i Ghosts fall, produktionen är dessutom aningen mindre polerade, även om en likande stämsång kan skönjas. Särskilt tydligt känns likheterna i trumspelet som stundtals är förvillande likt.

Skivan är förhållandevis kort med sina dryga 30 minuter fördelat på sex låtar, men det är en väl sammanhållen platta som aldrig blir tråkig. Dessutom gör den korta speltiden att man snart får sätta på den från början igen. :-) Musiken har dessutom en lite melankolisk lite sorgsen klang som sitter som gjuten för oss Nordbor nu när vi går in i den mörkare årstiden.

Första låten "Higwayman" är det lite poppigare inslaget på skivan, vilket gör att det kanske är den mest allmänt tillgängliga låten och trots att det är ljusår emellan dem så kan jag ändå inte annat än förundras över hur påmind jag ändå blir av två andra låtar med samma tema, nämligen Hoffmaestro & Chra och Adam Ants låtar på samma tema. Jag antar att det handlar om just innehållet och den galopperande grundrytmen.
"Nightmare Rider", "The Bearded Fool" och  "Forevermore" är de låtar som ger mest känsla av progressiv rock och de som har mest likheter med ovan nämnda Ghost. Sedan får vi lite lugnare inslag i låtarna "If Only" och "Traveller's Lament" där den akustiska gitarren står i centrum. "If Only" skulle man dessutom kunna lägga i facket Visa.
Genomgående för plattan är ett drivet och distinkt trumspel, ruggigt snygga gitarrer och en bas som ibland låter lite som Steve Harris bas. Sången är snygg med sköna stämmor och den följer stundtals lite udda melodier som liknar King Diamonds sätt att sjunga utan att gå till falsettläge.

Eftersom jag hittade lite Skandinaviska referenser runt bandet så var jag tvungen att ställa lite frågor till gitarristen och låtskrivaren Francis. Det visar sig att hans mor hade en Svensk väninna som introducerade honom till Nordisk kultur, bland annat Mumintrollen och John Bauers konst.

Har man läst Spader Ess bloggen ett tag vet man vid det här laget att jag gärna lägger lite extra attention till själva förpackningen och det konstnärliga inslaget runt den. Även här gör inte Old Man Wizard mig besviken.
Skivan finns i dagsläget enbart som digital nedladdning (name your price) och en limiterad vinylupplaga. Sett utifrån bilderna så är det en väldigt snygg vinyl och det vackra och stämningsfulla omslaget är gjort av konstnären Valin Mattheis. 
Bandet har dessutom en hel del skön och snygg merch. Så det är bara att börja önska av tomten.

Jag frågar Francis även om varför man valt att inte ge ut skivan på CD, utan bara i vinyl än så länge. Hans svar är lika coolt som skivan i sig.
-We wanted this first release to only consist of really cool stuff, and CDs are only somewhat cool. Däremot är man öppna för att ge ut skivan på CD om kravet på demand (som Percy Nilegård skulle ha sagt) blir stort nog. :-) 
Dom hoppas även att samarbetet med Valin på designsidan kommer att kunna hålla i sig för framtida produktioner. Francis inflikar även att han hoppas kunna komma förbi Skandinavien, både för att spela med bandet, men även för att insupa mer av den Nordiska kulturen. Jag säger Välkomna!

Två videos har man dessutom hunnit släppa, men det är fler på väg.

Först ut "Traveller's Lament":


Och den lite spexiare  "The Bearded Fool"



Helt klart ett band som jag kommer att hålla ögonen öppna för och man kan ju alltid hoppas att dom kommer till Sverige och spelar.
Betyget blir hel sonika 4 Ess av 5 möjliga. Kolla upp dem! Det är en order.

Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Favoritspår just nu: Nightmare Rider och Forevermore 
Bolag: Osignerade
Release: 1:a November 2013





Band:
Kris Calabio
Andre Beller
Francis Roberts

Låtlista:
1. Highwayman 05:09
2. If Only 05:25
3. Nightmare Rider 03:23
4. The Bearded Fool 04:08
5. Traveller's Lament 04:49
6. Forevermore 08:31

Mer Info:
Facebook
Bandcamp

Support The Bands You Like!