Recension : Massive - Rebuild Destroy

En gren i Hårdrocks-OS, som Australien varit framstående i genom tiderna är 100 meter bärsdopad partyrock.
Nästa ut på den banan är Massive med sin tredje skiva, Rebuild Destroy (1:a Februari) är givetvis inget undantag från den regeln.

Massor av svängig, högoktanig - kan inte sitta stilla - rock.
Visst, det är kanske inte den mest livsomvälvande musiken, med djuplodande och mångbottnade texter, men ibland behövs bara lite låtar i pint-storlek och fan anamma. Och det får man här. Massor, renodlad förfest och partyrock.






Det är en massiv palett som målas upp. När det drar på som bäst så kan man skönja lite Sex Pistols, Green Day och Rose Tattoo, men det låter snarare som ett omedvetet lånande än utstuderad stöld. Det är som sagt en ganska ösig och röjig platta, men den har givetvis ett par andningshål, dels i den bluesiga "Face In The Crowd" men även sista låten, "A Mile In My Shoes" som drar iväg mot det svulstiga arena singalong spåret.

På hela taget en skiva väl värd att lyssna in sig på. Det får bli en väldigt Massiv 3:a för grabbarna i Massive. Rekommenderas!

Album Rating: 3/5
Favourite Tracks: What You Gonna Do och The Wrecking Crew

Label: Off Yer Rocka Recordings

Release: February 1, 2019

For More Info Visit:

www.massiveoz.com
www.facebook.com/massiveoz
www.instagram.com/massiveoz

Tracks:1. Generation Riot
2. Long Time Coming
3. What You Gonna Do
4. Bullet
5. Roses
6. Face In The Crowd
7. Over And Out
8. Pieces
9. The Wrecking Crew
10. GettingHeavy
11. A Mile In My Shoes

In Swenglish:

A branch in the Hard Rock Olympics, which Australia has been prominent in the past, is 100 meter beersoaked party rock.

Next band out on that track is Massive with their third album, Rebuild Destroy (1st February) wich is, of course, no exception to that rule.
Lots of groovy, high octane - can't sit still - rock.

Certainly, it is perhaps not the most lifealtering music, with deep and multifaceted lyrics, but sometimes it's just a little bit of pint-size and gutsy songs that we need. And you get it here. Lots, pure pre-party rock.

It is a massive palette that is painted. When it rocks  out at its best, you can hear hints of Sex Pistols, Green Day and Rose Tattoo, but it sounds rather like an unconscious borrowing than real theft. It is, as I said, a full speed ahead record, but of course it has a couple of breathing holes as well, partly in the bluesy "Face In The Crowd" but also the last song, "A Mile In My Shoes" that pulls off towards the bigger than life arena singalong feeling.
 

On the whole a record well worth listening to. The score must be a very massive 3 for the guys in Massive. Recommended!

Recension : Monarchus

Monarchus levererar ruggigt bra fuzzad stoner/doom från Australien, på sin självbetitlade, egensläppta debutplatta. 

Bandet mejslar ut en Stonermetal med en stundtals ganska opolerad och skitig ljudbild, som spänner från mjukt och smekande till punkigt ös. 
Jag är extra förtjust i att alla i bandet bjuder till på sången, vilket gör att man har både manlig och kvinnlig sång om vartannat. Så det blir en större dynamik och variation, vilket i mina öron förlänger livslängden på mitt intresse för bandet. Dessutom finns det med allt detta sammantaget någonting för alla.

Det finns något i deras stundtals punkiga attack som ger mig en del Rose Tattoo vibbar, vilket aldrig är fel, men det finns så mycket mer som är helt och hållet Monarchus. Inte så mycket krusiduller, rak tung och trevlig rock. Eftersom dom är osignade så vitt jag vet, är detta band som genrebolagen borde slåss om.




En mycket tilltalande debutplatta som gör att jag vill höra mer. Slutbetyget blir en mycket stark triss, snuddande nära ett fyrtal. Att jag slutligen väljer trissen beror nog mer på att jag vill spara mig och se hur denna skivan står sig över tid, och vad nästa giv har att ge.

Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår: Kaleidoscope och Sometimes
Skivbolag: Inget!?
Release:  16:e September, 2017

For More Info Visit:
Facebook
Bandcamp

Band Members:

Spot: Bass & Vox
Queen Gene: Guitar & Vox
Saltz: Drums & Vox

Tracklist:

1. Monster Eyes 05:22
2. Desert Ways 04:23
3. Kaleidoscope 05:27
4. Alive 05:15
5. Anvil 03:49
6. Motoring 02:33
7. Never Stand Still 04:07
8. Say It All 05:28
9. Sometimes 05:43
10.Divide 05:28

Recension : Black Aces - Anywhere But Here

Australiensk Boogie rock n roll, har vi hört den förut?
Här kommer i alla fall Black Aces, ett band till som levererar den patenterade partyrocken som vi numer känner som Aussierock, på sin andra platta, Anywhere But Here. Och dom gör det med både skön känsla och kvalitet. Det är ingen som behöver bli förvånad av att det finns lika delar AC/DC och Rose Tattoo i mixen, upplandat med party, party.
Man behöver inte vara någon Einstein för att lista ut att detta är musik som passar bäst med en bärs i handen och ett par i magen. Helst live.

Plattan innehåller ett flertal singalong vänliga rökare med hit-potential, men de som i  mina ögon sticker ut är de 4 låtarna som ramar in plattan, dvs. en riktigt bra öppning och avslutning. Finns även ett par till låtar i mitten, bland dom 11 som bjuds, som också står starkt på egna ben, men jag tror att helheten hade mått bra om man strukit en eller två låtar som kanske inte är superdirekta.




Med det sagt, det är en riktigt bra platta, särskilt om man gillar genren, då är den ett måste. Öppningsspåret har dessutom ett väldigt snygg upptakt som jag gillar skarpt. Betyget blir urstarka 3 ess av 5 möjliga och det är inte dumt alls.











Sammanfattning:
Betyg +3/5
Favoritspår: Anywhere But Here och We Came For Rock n Roll
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release:  8 November, 2017

For More Info Visit:
Facebook
www.blackacesrock.com
instagram.com/blackacesrock
twitter.com/BlackAcesRock 

Band Members:

Lead Guitar/Lead Vocals - Tyler Kinder
Bass Guitar - Alex McMillan
Drums - Pete McMillan
Rhythm Guitar - Jarrad Morrice

Tracklist:

1 Show You How to Rock n Roll
2 Anywhere But Here
3 Down
4 Better Off Dead
5 Where You Love From
6 Cut Me Loose
7 Good Woman (Gone Bad)
8 Run For Your Life
9 Short Changed
10 Show Me Your Love
11 We Came For Rock n Roll
 

Recension : MAMMOTH MAMMOTH : Mount The Mountain

 Australiensiska MAMMOTH MAMMOTH är tillbaka med en ny partyröjjare, Mount The Mountain, som släpps imorgon.
En platta som redan innan den släppts haft sina problem med det något lättklädda omslaget. Vilket i sig inte är något nytt då bandet mestadels haft just omslag med olika stadier av kvinnlig nakenhet. Men där släpper vi omslaget och ger oss på musiken i stället.

Har sagt det förr, MM har en energi och attack som påminner om Rose Tattoo och Motörhead, vilken inte har försvunnit. För det är egentligen inga förändringar i grundkonceptet alls.
Den som hört och gillat bandet tidigare lär gilla den här plattan med.


Inget fel med det, det finns andra band som byggt långa karriärer på det, inte minst ett namnkunnigt band från just Australien. Och så länge det man levererar håller bra kvalitet, ja då är det bara att köra på
.
I vanlig ordning har man riktat in sig på partyrockande och nävpumpande högoktanig rock, med massor av glimten i ögat.

Egentligen inte så mycket att tillägga till tidigare recensioner av bandet.
Den som har hört dem förut kommer att känna igen sig, för det är inte direkt någon omvälvande ny inriktning på denna skivan, utan man stannar troget i det som är bandets signum. Rå-Rock. Gott nog.

Jag gillar Mammoth Mammoth fortsatt, dock får dom den här gången en stark 3:a denna gång, men mest för att det är lite samma lika.


Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår: Spellbound och Sleepwalker
Skivbolag: Napalm Records
Release: 28:e April 2017
For More Info Visit:
www.facebook.com/mammothmammothband
www.mammothmammoth.com

Band Members:

Mikey Tucker (vocals)
Ben Couzens AKA Cuz (guitars)
Pete Bell (bass)
Frank Trobbiani AKA Bones (drums)

Tracklist:

1  Mount The Mountain
2  Spellbound
3  Hole In The Head
4  Kickin´My Dog
5  Procrastination
6  Sleepwalker
7  Epitome
8  Hard Way Down
9  Wild And Dead
10 Cold Liquor
11 Can´t Get You Out Of My Head (Bonus Track - Kylie Minogue Cover)

Recension - Mammoth Mammoth : Volume IV Hammered Again

Hammered Again, lite så känner jag mig lite då och då, och har väl gjort det till och från sedan jag smakade min första folköl i 14-års åldern.
Nu släpper Australienska bandet Mammoth Mammoth sin fjärde platta med just den titeln.

När det kommer till band från Australien, så har man ju ribban satts ganska högt, för de band som lyckas göra sig ett namn därifrån, har traditionellt varit väldigt bra.
Så frågan är om dubbel-mammotharna fixar den saken dom med?







Förutom att Mammoth Mammoth gjort en USA turné tillsammans med mina gamla polare i The Quill, har jag ingen större erfarenhet av bandet. Jag har lyssnat på deras förra platta en del, just av den anledningen, men i övrigt vet jag egentligen inte så mycket om bandet.

Vad det gäller nya plattan kan jag inte annat än konstatera att det handlar om en riktig gryta, med massor av sköna ingredienser, som fortsätter i förra skivans spår. Musiken är en mix av allt från feta Metal/hårdrocks riff och Stonersväng, medan sången andas mer av kaxig punk. Energi är ett ord som hela tiden dyker upp när jag lyssnar på skivan, särskilt när det kommer till sången. Mikey Tucker har samma attityd och energi i sin sång som Angry Anderson i Rose Tattoo brukar leverera. Lägg till det, låtar som är snabba, raka och lättillgängliga nog att tralla med i, lite som en kombination av Kiss och 999.

Rätt gutt med andra ord och perfekt för att peppa vilket party som helst.

Skivomslaget är för gruppen sedvanligt politiskt inkorrekt, men attans så snyggt.
Tittar man sedan till videon nedanför, så kan jag inte annat än småle lite till deras passning till den klassiska filmen med Chris Holmes i poolen.

Sammanfattningsvis, ett betyg. 4/5 Ess, rakt i nyllet. En riktigt bra rockrökare som väl försvarar Australiens musikexport. Skivan släpps den 27:e Mars via Napalm Records.

Facebook
Hemsida

Recension - Dynamite : Lock N Load

All 70-tals influerad musik har inte dragen av introvert Black Sabbath eller bluesbaserad garagerock, som annars kan vara lätt att tro när man hört de släpp som gjorts inom retro rocken de senaste åren. Det bevisar om inte annat Svenska Dynamite med sin debutplatta "Lock N Load".

Nä, gruppen rör sig mer i partyzonen runt boogierockande AC/DC, Krokus och Rose Tattoo, alla band som jag gillar skarpt. Och med Mattis sång som ligger ruggigt nära just Bon Scotts, så är det väl inte helt underligt att man jämförs med just mästarna inom genren. Och liksom de Australienska förlagorna så arbetar man med sväng, röj och bredbent framskjutna höfter. Att man dessutom har ett bandnamn som direkt för tankarna till AC/DC's klassiker "T.N.T" minskar inte heller beröringspunkterna och det tror jag inte heller är meningen utan snarare en hyllning.

Det är inte så mycket att säga om musiken egentligen. Det är tight bluesig boogierock direkt ur mallen. Texterna följer även dom ramverket för genren. Man kan inte hitta några direkta försök till förnyelse, man lånar friskt av de förlagornas patenterade tricks och man gör det rätt bra. Man skulle kunna se det som uppföljningsplattan till "Highway To Hell" som Bon Scott aldrig fick chansen att göra. Och när man väl har låtit den första chocken lägga sig och slutat skrika plagiat, så kommer i alla fall jag till insikten att det är rätt skönt, jag gillar det. Efter ett antal lyssningar kan jag bara säga att det växer, och för alla oss som älskar just Bon, så blir det nästan som ett kärt återseende. Och det är inget dumt betyg.
Särskilt som jag själv inte kan påstå mig vara något större fan av den nya vågen av liknande musik, med Airbourne och Bonafide i spetsen, jag tenderar att hålla mig till gamlingarna i detta fallet. Hittills i alla fall. Men en sak är säker, Dynamite har alla möjligheter att lägga sig i den toppstriden om man förvaltar sin (Rock n) roll väl. Och visst finns alla komponenter som behövs, musiken är där, dom har looken (man satsar på en klar bikerfeeling) och jag misstänker att dom kan vara ett riktigt röjigt och skönt Liveband. Dessutom är dom ju från Småland, så vad kan egentligen gå fel?


 För den som vill se dem live här i huvudstaden så spelar dom på Roq den 27:e April.



 Här är deras video till låten Lock N Load, som inleds med ett bankrån. Detta ledde till att man lyckades bli nyhetsstoft, när man lyckades starta ett regelrätt polisuppbåd för att folk trodde att det var ett äkta bakrån. Även det passar in väl i paketeringen, viss reklam går inte att köpa för pengar. :-)



Sammantaget en riktigt skön debut. Särskilt om man lyckas förlika sig med likheten till AC/DC, så har man en här en pärla till förfesten. Blir intressant att följa hur det går för Dynamite.

Den Torra faktan:

------------------------------------------------------------
Line-Up: 

Mattis Karlsson - Sång/Gitarr
Sebastian Hed-Plikas - Gitarr
Jonas Hagström - Trummor
Adam Butler - Bas

Skiva: Lock N Load 

1. Bullseye
2. Stone Heart Rebel
3. Lock N’ Load
4. Work Hard For The Money
5. Gone Wild
6. Diamond Vagabond
7. Wild Wild Woman
8. Midnight Lady
9. Streetfighting Blues
10. Ain’t Like YouDynamite

Skivsläpp: 2013

Skivbolag: Denomination Record
Hemmaort:Sverige

Facebook
Hemsida

Support The Bands That You Like!!