Små tankar - Kiss och Kommersialismen.

Kiss är ett underligt och fascinerande band egentligen. Alla dessa resor man gjort genom åren, både på det musikaliska planet, men även som varumärke.

Man har lyckats att gå från att vara ett otroligt bra band, till att vara ett mindre bra band, för att slutligen arbeta upp sig till att vara ett bra band igen. Jag är riktigt nyfiken på den kommande plattan, då Sonic Boom var en riktig uppryckning. Hoppas att dom kan hålla i detta och ge oss mer bra musik.

Kiss är ju också det mest kommersiella bandet som har vandrat på denna jord. Med Gene vid rodret har man gjort affärsmässiga manövrar som skulle tagit livet av vilket annat band som helst. Men på något sätt lyckas man inte bara med att ro hem det mesta man tar sig för, utan man asfalterar även vägen för inte bara sig själva, utan även andra band.
Jag tror inte vi skulle sett denna fullkomliga boom av branding och Merchandise, som går utanför de traditionella ramen av bandtröjorna, hos band på det sätt vi har idag om inte folk som Kiss visat att det går. T.ex.. i form av Rock Viner, en trend som verkligen exploderat på senaste tiden  Det är på gränsen till att man förväntar sig det numer...

Ett litet Axplock som Kiss lånat ut sitt namn till.


Men det är klart, med den basen av rockklassiker man har att stå på, så är det väl lättare att bli förlåten och ingen större riska att man faller i glömska. Men en annan sak som spelar in är nog attityden och deras jävlar anamma som jag låter bli representerat av detta underbara klipp med en ung Gene Simmons på Mike Douglas Show 1974. Att själv, så tidigt i sin karriär, kliva in i TV studio och köra sin grej på det här viset visar på en otrolig mängd Cojones

    


Man kan inte annat än att älska dom.