Grattis!! Thåström

Idag är det mig en stor ära att få hylla en av Sveriges största artister enligt min mening.
Joakim Thåström fyller idag 56 år.

Ända sedan dagarna i Ebba Grön, så har han han varit och är fortfarande en av svensk musiks tyngsta spelare.

Tyvärr har det fallit sig så att jag aldrig sett honom live i någon av de konstellationer han medverkat i. Dock har jag lyssnat på honom live tillsammans med Ebba Grön i Oskarshamns Folkets Park. Anledningen till att jag inte såg dem var att jag satt inlåst under scenen. Sånt händer när man plankar och åker fast....

Upprinnelsen var att en av polarna var kusin med Fjodor och hade i ett svagt tillfälle lovat att backstagepass skulle ordnas via kusinen. När det till slut var dags, alla pengarna spenderats på folköl och det hade liftats till parken, visade det sig att ingen kontakt tagits med kusinen överhuvudtaget. Kusiner behöver ju inte betyda att man är tighta, jag har flera sådana själv (även om ingen är direkt känd). :-)
Ingen fara dock, det fanns ju alternativ. Med tonårslogik förenad med artificiell intelligens i form av duktigt folkölsintag så landade vi på alternativet Plankning (och då menar jag inte Internetfenomenet, utan oldschool klättra över stängslet), för se bandet var ett måste.
Dock kom det ett par vakter i vägen för vår djärva plan, och eftersom vi först träffade på dem på fel sida av stängslet, så blev vi förpassade till en skrubb under scenen. (kan inflika att det inte var enda gången jag stiftat bekantskap med denna skrubb).
Dock innebar det att man hörde det hela ganska bra, och som lök på laxen släpptes vi ut samtidigt som bandet ramlade ner till logerna, vilket i sig var en syn. Tyvärr hade polaren inte lust att ta kontakt med sin kusin nu heller, så vi blev helt sonika utkastade med nya böteslappar till mor o far och en historia för framtiden.

Tillbaka till Thåström, han har gjort en inspelning av en låt, som nog får sägas är den som osvikligt påverkar mig mest känslomässigt av alla. "Balladen om Briggen Blue Bird". En mäktig låt och text  i sig, som slår an på gamla nedärvda segelfartygsromantiska känslor, och som i Thåströms känslosamma framförande blir ett riktigt hot mot ens machofasad.