Så, vad är det som skiljer dessa åt så att man kände att marknaden behövde ännu ett live-album på så kort tid? Förvillande lite??? Näst intill inget alls, skulle jag vilja säga. Låtlistorna är så gott som karbonkopior av varandra, åtminstone på CD1. Det är först när man kikar på CD2 som det skiljer sig en del och då till nya skivans favör enligt mig.
Båda är inspelade under samma turné “FOREVERMORE WORLD TOUR” 2011 och till och med omslagen är förvillande lika bortsett från att man försöker visa i vilket land den är inspelad.
Både Japanskivan och nu den Engelska plattan låter bra och det är inget fel på skivorna som sådana, det är bara att det känns som en för mycket, på lite för kort tid. Vet inte riktigt vad David Coverdale med anhang tänkte på när man tog detta beslutet, men det är så att man undrar om det inte ligger något i spekulationen som Rebellängeln på Metalyze dryftade, att det handlar om att fylla ut sitt kontrakt gentemot Frontiers.
Det känns mer som när Kiss var ute på Turné för ett par år sedan och bandade sina konserter på plats, så att man kunde köpa sin liveskiva från evenemanget på vägen ut. Det kändes om inte annat mer som en kul grej. Här blir det mest bara frågetecken...
Har man nu inte någon av dessa skivor och känner att man vill köpa en, för till syvende och sist, en Whitesnake-live är ju egentligen aldrig fel på gränsen till ett måste. Då skulle mitt val i detta fall bli den senaste, "Made In Britain". Dels för att jag tycker att framför allt CD2 är klart mer intressant och inte minst för att omslaget är snyggare men även det faktum att den Engelska skivan innehåller "Ain't no Love, in The Heart of the City". Den låten ensam säljer en Whitesnake Live.
Ännu ett plus för den senare skivan är att man till skillnad från Japan utgåvan inte slösat bort ett spår på ett drygt 7 minuter (7 minuter, vafan!?) långt trumsolo. Jag kan förstå att det är skönt för bandet att få vila en stund under konserten, men det behöver man kanske inte dokumentera på skiva.
Ett bra trumsolo kan vara kul på konsert, men heter man inte Neil Peart och spelar i Rush, så har det inget på skiva att göra. Då är det bara det spåret som man maniskt hamrar på skip-knappen till CD-spelaren så fort den dyker upp, efter att ha hört det första gången.
Så domen lyder: "Made in Britain / The World Record" med Whitesnake är en trevlig liveplatta av ett av de klassiska livebanden. Dock känns det lite onödigt att man släpper två liveskivor från samma turné med så kort mellanrum, men det är helt klart den senare som är vinnaren av de två.
Favoritlåtar just nu : "Ain't No Love..." och "Soldier Of Fortune/Burn/Stormbringer"
Betyg: 6/10
Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
David Coverdale: vocals
Doug Aldrich: guitars
RebBeach: guitars
Michael Devin: bass
Brian Tichy: drums
With Michael Ruedy: keyboards
Skiva: Made in Britain / The World Record
Cd1
Best Years; Give Me All Your Love Tonight; Love Ain’t No Stranger; Is This Love; Steal Your Heart Away; Forevermore; Love Will Set You Free; My Evil Ways; Fare Thee Well; Ain’t No Love In The Heart Of The City; Fool For Your Loving; Here I Go Again; Still Of The Night.
Cd2
Bad Boys; Slide It In; Lay Down Your Love; Pistols At Dawn; Snake Dance; Can You Hear The Wind Blow; Fare Thee Well; One Of These Days; The Badger; Deeper The Love; Soldier Of Fortune; Burn/Stormbringer
Skivsläpp: 5:e Juli 2013
Skivbolag: Frontiers Records
Hemmaort: USA/England
Hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.