Recension - Haddock

Fick härförleden en skiva från Ozium Records, med deras senaste släpp, Haddock.
Bandet härstammar från Karlstad och har fötterna fast förankrade i Stonerreocken och Doomen.

Tungt mullrande och svängigt spänner grabbarna i Haddock bröstet och ger sig ut i en machorockande skäggrockslunk.
Jag har mest lyssnat på skivan i lurarna när jag farit runt i Stockholms lokaltrafik och inte i bilen. Som tur är. För det här är musik som riskerar att man får sig en släng av smygande blyfot, och det kan kosta.
Dock upplever jag att man går med lite skönare swagger och rakare rygg, mellan jobbet och pendeln när man lyssnar på skivan. Ett schysst soundtrack för vem som helst med andra ord. Sången och texterna är dessutom ett kapitel för sig själva. Sången är även den riktigt bra, dessutom har melodierna klara singalong kvaliteter utan att för den skull bli full av plattityder. Haddock lyckas förmedla riktigt bra och väl sammanhållna små historier här och där. Ett tydligt exempel är min favoritlåt, "Crucifier", som har ett helt underbar tema som får mig att tänka på Clutch.

Det är bara att lyfta på hatten. Mats på Ozium har ännu en gång hittat en pärla. Haddock är ett band som jag vill höra mer av och länge, om dom fortsätter så här. Skivan är väl att betrakta som en extended EP, och det är väl just här som jag hittar det enda jag har att klaga på. Den är för kort! Jag vill ha mer! Och som jag förstått det hela, så kommer vi att få det, för man har lovat att det kommer mer senare under året. Sweet!
Det blir 4 goa Ess till Haddock. Och jag kan knappt bärga mig tills jag får lägga mina labbar på en fullängdare.

Facebook
Ozium Records
BandCamp:
Spotify