tisdag 28 februari 2017

Blast From The Past - Van Halen

En gång i tiden var Van Halen ett av världens bästa band, men som med så mycket annat här i världen, så gick det över.

Men under tiden dom fortfarande var bra, så hade jag, för att knyta an till mitt tidigare inlägg om "tvångsbeteende" runt blandband, ännu ett sådant med just Van Halen. På 80- o 90-talet var det en konstart att göra blandband, ofta till olika situationer. En sådan situation var till träningen. Vare sig gymmet låg i Basses källare eller i Klackes Gym på Kuggen (lokala gym i Mönsterås) så var just peppblandningarna otroligt viktiga. Och för mig var det otroligt viktigt att dom skulle inledas av följande två Van Halen låtar, just i denna ordningsföljd (som på skivan (tror att det var Basse som introducerade denna träningsinledning)).

Varför? Inte en aning? Kom väl i rätt sinnesstämning för självspäkelse helt enkelt. Men jäklar vilket tryck man kunde få till då!



måndag 27 februari 2017

Blast From The Past : Nytt och gammalt

Satt i helgen och lyssnade på Linnea Ohlsson´s vackra "Weekend" och, trots att låtarna inte är superlika, så fick jag direkt vibbar till en gammal favorit med Gillan/Glover, "She Took My Breath Away". Tror att det har med bas/cello plockandet som dyker upp lite här och var i låtarna. Bra är det i alla fall, så varsågod denna gång både en blast from the past och en rykande färsk låt.



Facebook


fredag 24 februari 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 6!

Här kommer återigen en massa örongodis från Nordens alla hörn. Idel ädel musik från vidderna här i Norr. Bara det bästa (i mina öron) till er mina kära läsare. Fast det skulle väl vara lite korkat med något annat på en lista av detta slag. Vi säger så här, om jag någon gång skulle göra en lista med det sämsta jag hittat, så varnar jag i förväg.

Vi början resan i grannlandet Danmark. Ok, jag skall inte påstå att Danmark står för ohemult stora mängder med musik som hamnar i mitt knä jämfört med många andra länder, men den musik som hamnar där, den brukar vara riktigt jäkla bra. Det gäller givetvis dagens startband Bellhound Choir. Ett solo projekt med Massor med sköna låtar. Lite mörkt, bluesigt melankoliskt och ack så vackert. Sångaren Christian Hede Madsen har en fantastisk röst. Ett måste.



Facebook


Mot andra grannar. Norge närmare bestämt. Dunbarrow har varit med här förr. Men man har sedan dess släppt mer av sin 70-tals osande rootdoom. Sådan gör en alltid glad. Ett norskt Pentagram månne?





Sverige då? Jo, idag får det bli Jordskred som representerar med sin sköna proggrock. Mycket snygg musik med massor med retrofeeling. Alltid skönt att blanda upp med lite sång på svenska dessutom.



Facebook

Eftersom jag inte hittade något Finskt att komma med till denna specialupplaga av listan, och jag vill visa att vi också kan det här med enmansprojekt, så kör jag en svensk rockrökare som lök på laxen. Närmare bestämt lite mastig döds med Urskog.
Såg detta på bloggen Bara Metal och slogs först av det brutalt snygga omslaget på denna singel. Men efter ett par varv med låtarna, så sätter dom sig. Så även om detta inte är min  favoritgenre och jag normalt inte köper singlar, så blir jag faktiskt lite sugen, för en snyggare singel får man nog leta efter. Kan vara så att singelformatet är lagom dos av döds för mig.



Facebook



torsdag 23 februari 2017

Blast From The Past : Budgie - Hold On To Love

Jag hade en period i livet (ganska kort, men ändå), under blandbandens glansdagar, då jag mer eller mindre tvångsmässigt var tvungen att avsluta mina blandningar med låten "Hold On To Love" med Budgie. Kanske den slumrande romantikern i mig som ville ut?
Har även haft en del andra liknande "tvångsbeteende" just runt blandband som jag kanske återkommer till senare. Som tur är så har dom vuxit bort.... :-)

tisdag 21 februari 2017

Blast From The Past : Sniff n' The Tears

Ni vet när man ibland vaknar på morgonen och har någon hemsk låt snurrandes i huvudet som man inte vet hur den hamnat där och inte hur man skall bli av med den heller? Då är det skönt med sådana mornar när låten faktiskt inte är något dåligt och som man inte vill bli av med heller.

Sådan var min morgon. Vaknade med Sniff n' The Tears smekfullt ekande i skallen och kände en viss tacksamhet att det var ett gammalt favoritband och inte Doktor Bombay eller något annat mer ovälkommet och mentalt prövande.

Det var en halvflummig lirare hemma i Småland, som var inflyttad från Skåne, Danne Skåning (därav namnet), som förutom Pink Floyd fick mig att uppskatta Sniff n' The Tears mitt i min annars så metal/hårdrocksosande musikvardag. Vilket för båda banden har blivit en livslång kärleksaffär. Det är inte jämt jag lyssnar på dem, det går lite i vågor, men dom är alltid välkomna när dom hamnar i hörselgångarna.



Sedan är det väl inte helt utan att man blir lite extra imponerad av frontmannen Paul Roberts som verkar mer än lovligt talangfull. Inte nog med att han är motorn i bandet, det är även han som gjort alla dom sjukt snygga omslagen (plus massor mer otroliga målningar).





måndag 20 februari 2017

Dagens musiktip : Mothership

Mothership är på gång att släppa sitt 3:e album, High Strangness, den 17:e Mars. Baserat på de förra plattorna, ja då blir det något att bita i. Man drar igång ett riktigt marknadsföringsbatteri inför denna lansering och det är kul. Dels kommer då både singeln "Crown Of Lies" och skivan ut på snygg vinyl.




















Svenska postermakaren, och personliga favoriten, Robin Gnista har dessutom snickrat ihop en snygg poster till det hela.






Man har inför detta även fått sig en signatur öl från ett bryggeri i Baltimore, Oliver Brewing Company, som gett ut en öl inspirerad av låten "Crown of Lies" från kommande plattan. Bryggeriet har inlett en serie med Rock inspirerad IPA, som redan innan hade en öl baserad på musik från The Well och Blue Snaggletooth. Gott sällskap verkar det som.












Det enda jag inte kan bjuda er på är ett vettigt ljudklipp på singeln, då jag har haft en del strul med att streama från Soundcloud. Ni kanske kan få er den till livs här från Loudwire? Eller den här liveupptagningen som kanske inte är riktigt optimal, men ger en fingervisning i alla fall.



För mer info, Facebook.

fredag 17 februari 2017

Recension : Bonafide - Flames

Hörde jag någon säga partyrock! Jamendåså, då tar vi ett varv med Bonafide. Pontus Snibb och hans grabbar fortsätter med sin AC/DC osande boogierock, nu med sin 6:e platta Flames.

Det är väl egentligen inga större musikaliska överraskningar som vi får, men det svänger och det finns ett par riktigt sköna rockrökare som är som gjorda för ett par kalla en Fredagskväll när man vill komma i lite skön stämning. Även en snygg och soulig tillbakalutad bluessvettig ballad som avslutning i  "Under Your Spell".

Jag har tidigare haft det lite svårt att ta till mig denna "genre" av band som tenderar att simma fram i AC/DCs svallvågor, men måste säga att jag tenderar att svänga lite där numer. Vet inte om det är för att det var så länge sedan som moderbandet kändes riktigt väsentliga och det gamla materialet är allt för bekant. Så i och med detta så får jag väl helt enkelt krypa till korset och acceptera att det finns många som gör boogiepartyrocken minst lika bra. Och Bonafide är ett av de banden. Hatten av helt enkelt!

Betygsmässigt slänger jag till med en väldigt stark trea. Plattan innehåller ett antal riktigt bra låtar, men det finns även några som inte genast sätter sig. Därför är jag lite blygsam, men med disclaimern att det kan ändras när jag fått chansen att lyssna mer på plattan. Men det är helt klart ett album värt att lyssna in sig på.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Smoke And Fire och Under Your Spell
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 24:e Februari 2017
Facebook





Band Members:
Pontus Snibb: Vocals & Guitar
Anders Rosell: Guitar
Martin Ekelund: Bass
Niklas Matsson: Drums
Låtlista:
Back In Flames
Smoke And Fire
Power Down
Bottle Of Jack
Written In Stone
Like It Now
Keep A Safe Distance
Gotta Go
Flippside Groovin'
Under Your Spell 




torsdag 16 februari 2017

Recension - Thobbe Englund : Sold My Soul

Thobbe Englund, som tidigare varit med och musicerat tillsammans med ex. Raubtier och Sabaton, har nu släppt en soloplatta med namnet "Sold My Soul".

Min allra första tanke när jag såg namnet var att jag har ingen aning om vem denne Thobbe är och när jag såg titeln tänkte jag mest på Bullets gamla låt, med samma namn.
Sedan läste jag det medföljande pressmaterialet, där som sagt Raubtier och Sabaton nämndes, vilket gjorde mig aningen orolig. Två band som jag klarar av i små doser. Dessutom nämndes Yngwie Malmsteen som inspirationskälla. Inte direkt dåligt, men jag har en aning svårt för den mannens behov att briljera hela tiden.
Hur skulle då det här vara?

Helt ok faktiskt. Det är skönt att Thobbe låter just Malmsteen influenserna stanna i solopartierna och de instrumentala bitarna. Det vill säga inte hänge sig åt okontrollerad gitarronani för att fylla varje möjlig sekund med ett litet soloparti, bara för att man kan, utan i stället låta riffen och melodiernas gung dominera låtarna.

I låtarna hittar man ganska mycket referenser till gamla hjältar, Dio/Rainbow, Yngwie, Judas Priest, Accept, Black Sabbath och Deep Purple för att nämna några. Jag vet dock inte om det är det norrländska arvet eller det lite pompösa från Sabaton, som här och där skiner igenom och lockar fram känslan av lite Roger Pontare ibland.

Vet inte om det är konstnärlig ambition eller enbart ett missöde när man skapat CD-skivan, som gör att att samma lilla låt återkommer två gånger, dels mitt i och som avslutning. Men på hela taget en skiva som är bättre än vad jag förväntade mig när jag satte på den första gången.






Det lite trista skivomslaget till trots, så tycker jag att det är en ganska habil platta. Det blir 3 starka Ess.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Steel And Thunder och Trägen Vinner
Skivbolag: Metalville
Release: 24:e Februari 2017
Facebook

onsdag 15 februari 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 5!

Jahapp, dags för en ny lista med blandat godis från källarvalven. Det blir lite blandat, gammalt och nytt, bara 3 band idag, men lite extra matnyttigt.

Vi börjar med en väldigt ny bekantskap. En EP med Voodoo Smurfs från Österrike.Det är inte många dagar jag vetat om denna lilla pärla, men jäklar vad den gått på repeat. Det svänger något infernaliskt om gänget. Som en underbar gumbo av Deep Purple, Pink Floyd och en massa annat gott. Sade jag att det svängde förresten?





Från förra året kommer nästa alster. Wild Honey, en trio kvinnor från Kalifornien, som ger starka vibbar av alternativ-andlighet. Enkel folk-doom, på gränsen till naivt low-fi, men med en charm som jag inte riktigt kan värja mig mot.



Facebook

När vi ändå vandrar längs de lite mörkare stigarna så tänkte jag passa på att presentera Zeal And Ardor från New York. Bandet själva presenterar sin musik som "American slave and black metal", vilket inte är någon dum label kanske. Något som skulle funka i nästan vilken Tarantino film som helst. Bandet är dessutom strax ute på vägarna i Europa. För oss alla som gillar trevliga vinyl släpp, så gav bandet ut boxen på bilden, dock bara i 40 ex. som tydligen sålde slut i ett nafs.





tisdag 14 februari 2017

Recension : Nick Douglas - Regenerations

Nick Douglas presenteras i det medföljande pressmaterialet som basist i Doro.
Sorry, kalla mig gärna sexistisk, men jag tillhör den generation som och kategori som gillade både Warlock och sedermera Doro, men bara kommer ihåg just Doro Pesh från banden.
Och det är troligt att det så kommer att förbli. För Nick Douglas sätter inte några större spår i mitt inre med sin debutplatta på egen hand, Regenerations.

Inte direkt dåligt, men väldigt slätstruket, ljummet och ofarligt. Nicks röst saknar karaktär, även om den inte är dålig, så även om det finns embryon till bra låtar så blir det bara platt fall för mig.


Endast låten "My Lucky Day" känns som den försöker tända till en aning, men inte tillräckligt för att lyckas lyfta från marken och sväva. Låten "Blackwood" är så meningslös att jag håller på att storkna. snacka om utfyllnad som bara verkar vara till för att visa att Nick kan spela piano också.

Nä, det här sömnpillret får nog någon annan ta till sitt hjärta. Det blir knappa 2 Ess för denna platta från mig. Och då mest för att jag är på gott humör.

Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: My Lucky Day
Skivbolag: Metalville
Release: 24:e Februari 2017
Facebook

fredag 10 februari 2017

Dagens Musiktips : Dubbelmacka!!!

Snart är det alla hjärtans dag så därför kör vi en dubbelmacka. Eller så beror det mer på att dagens eminenta dubbel, Långfinger och Captain Crimson, ger sig ut på en liten Europa turné dagen efter just alla hjärtans dag. Har man tur kanske det kan komma lite fler Sverigespelningar på detta? Tack!



Facebook



Facebook

Feb 15 - KIEL (DE) Schaubude
Feb 16 - BERLIN (DE) Tiefgrund (Captain Crimson only)
Feb 17 - DEN HELDER (NL) De Engel
Feb 18 - SIEGEN (DE) Vortex
Feb 19 - ANTWERP (BE) AMC
Feb 21 - KÖLN (DE) Limes
Feb 22 - LEIPZIG (DE) C4
Feb 23 - MANNHEIM (DE) Kurzbar
Feb 24 - LUZERN (CH) Bruch Brothers
Feb 25 - LE PUY EN VELAY (FR) The Black Pearl
– – – – – – – –  Långfinger only!  – – – – – – – – 
Feb 26 - SAN SEBASTIAN (SP) Dabadaba 
Feb 27 - GIJON (SP) Sala Acapulco
March 01 - SANTONA (SP) Club Tropicana
March 02 - MADRID (SP) TBA
March 03 - BARCELONA (SP) Rocksound
March 04 - ZARAGOZA (SP) La Ley Seca
March 10 - GÄVLE (SW) CC-Puben
March 11 - VÄSTERAS (SW) Bankiren

torsdag 9 februari 2017

Blast From The Past - The Reggae years.

En period i mina tonår snöade jag in ordentligt på Reggae. Det var framför allt Bob Marley som var att skylla för det, men även Jimmy Cliff, Black Uhuru, Burning Spear och en drös med andra som fick min gång att gunga i baktakt.
Det fanns givetvis några svenska band, Peps, Rootvälta, Kalle Bah, Dag Vag, som även försåg mig med solskenssväng, både då och senare. Så när jag häromkvällen en dokumentär om just den svenska Reggae scenen så fick man lite flashbacks.

 Det är roligt att se att det fortsätter att spira inom den svenska Reggae scenen, för när solen kommer om våren är det mer eller mindre omöjligt att inte väva in lite skön roots-gung i musikdieten.

Så vi kör väl urfadern av Svensk Reggae, Peps med "Styr Den Opp" Inte den bästa videon, men som det gungar.



Och toppar upp det med en av världens bästa låtar av och med Bob Marley, "Redemtion Song".



onsdag 8 februari 2017

Dagens Musiktips : Dopelord - Children Of The Haze

Polska Dopelord är tillbaka och visar att dom fortfarande har det när det kommer till att producera högkvalitativ DoomStoner.

För jäklar vad bra det här är. Dessutom får vi ett otroligt snyggt omslag. Det är så att man blir lite varm i hjärtetrakten. Deras första platta, Magick Rites är en av de plattor som legat i mitt mobila musikarkiv väldigt länge, och det skulle inte förvåna mig om det blir det samma med nya plattan, Children Of The Haze.










söndag 5 februari 2017

Dagens Musiktips : Sideburn : Monument

Här kommer en härlig låt från lika härliga Sideburn, inspelad live på Kägelbanan. För när det svänger, så svänger det.



Facebook

fredag 3 februari 2017

Blast From The Past : LaPuma - RabbitBoy

Kanske inte det längsta språnget i tiden, men efter att ha sett halva LaPuma i TV-reklam häromkvällen, så fick jag ett sånt vansinnigt sug efter deras rockrökare "RabbitBoy". Dessutom en låt som verkligen passar en Fredag som denna.




Efter detta är det bara att konstatera att det var alldeles för länge sedan man hörde något nytt av LaPuma och denna demo från 2008 är bara ett bevis på att det finns mer att hämta från bandet.




Facebook

onsdag 1 februari 2017

Dagens Musiktips : Regulus - Dominion

Första singeln från Regulus kommande album Quadralith, som kommer i Mars, har fått en video som blir dagens njutning. Ni kommer att få en mer utförlig recension av skivan så fort jag hunnit att lyssna igenom den, men tills dess bjuder jag er "Dominion".





www.regulusband.com
www.offyerrockarecordings.com
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...