Rock n' Roll och mer därtill! Allt enligt Spader Ess och Polarn' Per.
Vi recenserar, intervjuar och skriver om allt som faller oss in när det kommer till Rockmusik och allt däromkring.
Jag tänkte berätta en osannolik historia om passion, thrash och öden...
När jag ber Protectors trumslagare, Carl-Gustav Karlsson (fd Grief of Emerald, Sarcastic, Mäbe mfl), berätta om bandets andra platta sen deras något oväntade comeback, svarar han "Absolut!". Jag som haft kontakt med Calle tidigare då han var trummis i Mäbe väljer dock en alternativ väg att förklara sig. Vi tar det från början, från Calles perspektiv då Protector upptäcktes i ungdomen.
"Protector var ett av dom där banden som inte lät som något annat. Aggressionen , tempot och det fasansfulla hastigheten på den tiden var imponerande...", han fortsätter "I min ungdom betydde de väldigt mycket, både musikaliskt och influens-mässigt. Det var helt enkelt ett av banden som tillsammans med Sodom, Kreator och Morbid Angel representerade den mer aggressiva skolan. De är anledningen till att jag spelar trummor idag..."
Det finns liksom ingen tvekan när Calle tar oss med till den uppväxt som präglat hans musikintresse. "Det var en klasskamrat som spelade upp Protector i klassrummet. Han hade kopierat den av Jon Nötveit (Dissection) som alltid haft en otvivelaktig kärlek till old-school-metallen."
Det osar nostalgi och passion! Känner ni? Calle förlorar sig, precis som många med honom, i den tyska myllan av snabbt spelad thrash, men för Calle ska nostalgin ta honom längre... världen är full av bananskal och för några år sedan hände det grejer...
"En kompis till mig spelade Protectors gamla skivor på en efterfest. Vi diskuterade bandet och dess betydelse för oss hela natten. Några veckor efter det ringde han upp och ville att jag skulle spela med i ett coverband med fokus på Protector."
Sagt som gjort. Calle som dammat av lite gammal nostalgi fann motivationen och hastigt och lustigt stod man vid den där punkten där de behövde ta repandet vidare. Det är här man på vinst och förlust kontaktar bandets originalsångare, Martin Missy, när man letar sångare till akten.
Martin, vars mamma är svenska, är boende i Sverige sen flera år tillbaka (1995) och har sen det begav sig skaffat utbildning, familj och barn i Stockholm. Han har arbetat på en turistbyrå, men periodvis gått arbetslös efter över 13 års arbete, då man precis som överallt i världen drar ner på basala förutsättningar såsom tex anställda.
Coverbandets sångare blir alltså originalsångaren, Martin Missy! "Detta blev i sin tur så småningom ett återfött Protector. Helt plötsligt repade vi nytt. Därefter spelade vi in nytt 2012!", säger Calle.
Det är logiskt men oxå fascinerande att ta del av den här historien. Som lök på laxen för grabbarna släpps "Reanimated humunculus" 2013 som Protector. Det är ett fint bevis på hur deras engagemang för ett tyskt, mer eller mindre, "dött" thrashband satts i nytt ljus och på att deras iver att spela den musik de tycker om ger synergier. Spelglädje tycks fungera så!
Protector med Carl-Gustav Karlsson, Martin Missy, Michael Carlsson, Mathias Johansson
Det är här vi närmar oss min ursprungliga fråga om detta andra album, "Cursed and coronated" (2015) efter bandets återkomst.
"Tyska fansen tog emot comeback-plattan väldigt väldigt bra så vi bestämde oss. Vi kör på en till platta! 2014 började vi knåpa på det nya alstret som visade sig bli Cursed and coronated.
Eftersom Martin bor i Stockholm, ca 50 mil ifrån oss andra, så görs delar av musiken på var sin kant. Det har blivit så att vi på västkusten gör det mesta av musiken. Vi spelar in låtarna i replokalen. Därefter skickar vi över dem till Martin som sätter text och sång till låtarna."
Det är ett gediget jobb som gjorts och med denna nya platta håller bandet på att omdefiniera thrashen, modernisera den, med precis lika schysst respekt för dess ursprung som Kreator, Sodom och ihärdiga traditionsenliga tyska band gör nu för tiden.
"Vi skriver låtarna på gammalt vis dvs att vi samlas i lokalen och helt enkelt sätter ihop låtarna där. Jag tycker det blir mer levande och kreativt än att sitta hemma vid dator och få en klar låt som man sedan måste banka till i replokalen. På det sättet prövas en takt till varje riff."
Jag utmanar Calle att förhålla sig till moderna skapandeprocesser i jämförelse med dessa traditionellt rockigare klassiska metoder bandet tillämpar... "Om det är positivt att sätta ihop låtarna som vi gör? Det tar mer tid, ja, det gör det, men jag vet inte, det känns uppriktigt och mer genomarbetat så här."
Jag kan bara hålla med om att plattan låter levande. Det är ett monster som vaknat och är redo att gå loss i bästa thrash-takt och jag är inte ensam att uppskatta resultatet.
"Det är helt fantastisk vilka recensioner som har kommit in för Cursed and coronated. Man har nog inte riktigt förstått det ännu. 8/9 av 10 i de flesta stora tidningar både i Sverige och Europa. Rock hard, Close-up, Sweden rock magazine mfl. Det är så fantastiskt kul och tacksamt. Jag hoppas också att fansen gillar den med och inte bara skribenterna..."
Det är ju här jag som Polar'n Per och Spader Ess kan placera oss mittemellan. Den här storyn är 5 av 5 och plattan den håller minst samma höga klass. Min personliga favorit på plattan är "Selfdesdrugtion" som finns kommenterad av Calle och listad på Spader Esshär.
Jag är övertygad om att vi kommer få uppleva mer från detta band framöver.
"Vi har faktiskt fått in flera bokningar nu. det känns jävligt kul!", avslutar Calle!
...och Calle har rätt, Det här är jäkligt kul!
/Polar'n Per
Tre starka kort med Protector
1) Tysk Thrash ÄR kung
2) När saker blir bättre än man tänkt ÄR kung
3) Plattan "Cursed and coronated" ÄR kung
Så var det dax för Spader Ess lönekontor att skicka ut de glädjande musikaliska dineros ni har förtjänat under månaden... Långfredag kräver ett långt inlägg! Nytt för denna månad är att jag försökt få kommentarer från de som finns representerade på listan! Ingen av dem ska korsfästas, men däremot tackas för att de ställt upp!
1) Anthrax "You gotta belive" (2016)
Den här listan har många glada återtåg! Anthrax är definitivt ett av dem! Senaste plattan "For all kings" (2016) tar oss tillbaka till deras glansdagar och skulle historiskt mycket väl hängts på "Persistens of time" (1990)... Joey Belladonna (sång) låter bättre än på många år och även fast jag uppskattar John Bush (fd Anthrax, Armored Saint) och Anthrax hårdare vägval känns detta som att komma hem efter en resa. Det kan ha vart skönt som fan att komma iväg, men att komma hem... I like it alot!
2) Magnum "Afraid of the night" (2016)
Fascinationen som håller mig i sitt grepp när jag lyssnar igenom Magnums nya vax "Sacred Blood - Devine Lies" (2016) är total. Fan, vad tidlöst... 80-talet är här... Tiden står still! Magnum levererar och jag kan inte beskriva hur glad jag är att inget ändrats i vissa avseenden. Här kan man inte ens påstå att det var bättre förr. Att bandet har flow intygas av bandets gitarrist Tony Clarkin påbörjade låtskrivandet till denna platta redan innan förra plattan "Escape from the Shadow Garden" (2014) hade hunnits släppas! ...och uppriktigt, jag tror banne mig det är den bästa platta de har gjort!
3) We Could Build An Empire "All in this together" (2016)
De proggresiva rockarna och tremannaakten från "South of Stockholm" har pressat ut en alldeles utsökt singel. Smaka av den... Det är en snyggt producerad och någorlunda Ghost:ig låt influensmässigt. Faktiskt så lämnar låten och sången frågan öppen om vi har en nästa kandidat till anonym påve (Papa) i Marcus Pehrssons (sång), för det finns budskap att leverera i låten och det levereras ogenerat! OK, kanske inte som i Ghost fall om satan, men väl om det amerikanska valet. Jag blir nyfiken på låten och formuleringen "Vi sitter i det här tillsammans!" och kontaktar därför Marcus för att höra mer om tankarna bakom låten!
"Den började skrivas, förmodligen med vårt högervridna svenska samhälle långt bak i bakhuvudet, men när den väl var färdig hade allt val-prat i USA, samhällsutvecklingen där och Bernies Sanders häpnadsväckande framfart präglat låten mer och mer. Visst är vårt "Bernie-endorsment" mest en kul grej eftersom vi är svenskar på långt avstånd i ett obetydligt band, men jag personligen önskar att jag kunde bidra mer på allvar - det är världshistoria som skrivs just nu!"
Vi får tålmodigt vänta och se hur valutgången i USA blir, men låten "All in this together" kan avsmakas här och nu! Jag ser hur som helst fram mot en fullängdare av bandet som sen tidigare t ex hunnit turnera med danska D.A.D.
4) Protector "Selfdesdrugtion" (2016) Protector är tillbaka med "Cursed and coronated" (2016), ett andra släpp sen återkomsten med "Reanimated Homunculus" (2013). Bandet har från sina första glansdagar flyttat från Wolfsburg till att bestå av medlemmar från runt Uddevalla på västkusten och Stockholm, där bandets sångare och enda kvarvarande originalmedlem Martin Missy bor. Men soundet har knappast flyttats en millimeter utanför Tyskland. Här finns 80-talets Essen, jag tänker på Kreators "Endless pain" (1985) och Gelsenkirchens ljudreferens Sodom... Det här är som förväntat hårda grejer, riktig thrash, där batteristen Carl-Gustav Karlsson verkligen får briljera i sitt jobb, även fast han själv tycker annorlunda!
"Selfdestrugtion skrevs av bandet, medans texten kommer från Martin själv. Det är min favoritlåt på skivan, helt klart en bra låt du valt!", säger Calle och fortsätter, "Den är kanske inte den mest utmanade, men på något vis är den väldig roligt att spela. Den har verkligen aggressiviteten som riktig Thrash ska ha. Det ska kännas som att bli överkörd av en långtradare!"
Det kommer ett längre blogginlägg om återstarten
5) Soilwork "The ride magestic (Aspire Angelic)" (2015)
Skånes Mello-dödsare är tillbaka med något så catchigt som hitlistevarning. Vi pratar om korta rotationslistan på Bandit... Det är något som gör att låten fastnar som klister. Riffandet är kung! Jag behöver inte säga mer, det här sätter av i samma riktning som låtarna på ett av mina favoritvax med bandet, "Stabbing the drama" (2005)...
6) Ace Frehley "White room"
Gammal är äldst. Här på Spader Ess kan vi givetvis inte göra annat än att dyrka alla dessa ess:ens Ess. Ace är en till av dessa som, likt Magnum, fortfarande levererar enträget sin grej. Med alla dessa retroklassiker som nu släpper nytt med klass kan jag bara göra ett påstående... Sista gubbarocken har inte släppts ännu! Jag har tidigare hyllat WASP, Quireboys, King Kobra och de är fler som blommar åter... Jag blir så jäklar glad av Ace fulsnygga sång och gitarrist. I denna låt delas sången, men om det är med Paul Stanley (Kiss) vill jag låta vara osagt, även fast det är kommunicerat att han ska figurera på det kommande skivsläppet! Bryggan på gura låter som den delas med Helloween eller Gamma Ray, även fast den har förenklats till Ace råaste slöa riff-form!
7) Entombed A.D. "The winner has lost"
Hägerstens stolthet (en av dom)... Bredängs Tom Araya. Nihilist ...ehe... A.D... Kalla dem vad ni vill, det här är skibra! Bandet spelar med energi och glädje som lyser hopp för framtiden. Gigget på "rock-jolle della Close-up" var ett grymt bra "greatest hits"-gig... Jag stör Victor Brandt (bas) och Nico Elgstrand (gitarr) i restaurangen efter gigget ombord för att växla några ord om plattan och spelningen
"Det är kul som fan att spela ombord! Det blir en speciell atmosfär och närhet till publiken på och efter sådana här gig är svår att förklara. Det är lätt att ha kul här!", skrattar Nico och fortsätter "...och att se hur de nya låtarna mottas har varit skitkul! The winner has lost funkade suveränt i settet!", Victor nickar instämmande!
Skölj och svälj, det här är grymt bra! Denna brutala bit hårt rockande döds passar mig som handsken!
8) The Resistance "World order" (2016) The Resistance nya platta är grymt bra, men den fick kanske inte direkt en språng-start med avhoppade Jesper Strömblad. Vi är nog många som förstår att det kommer vara en svår pusselbit att ersätta, men sanningen är att denna ev ersättare kommer till ett smörgåsbord av bra låtar! "World order" är en, i kontakt med Chris Barkensjö (trummor) påstår jag att den inte får lämnas utanför låtarna de tar med sig ut på vägarna...
"World order är en utav dom svängigare låtarna på plattan, tycker jag. Den kommer nog definitivt komma med i setet i framtiden!"
Jag placerar denna låt direkt efter Entombed A.D. i listan för att på något sätt påvisa hur Stockholmsdödsen 2016 ser ut... Hornen upp!
9) Royal Republic "When I see you dance with another" (2016)
Partyrockarn gör ingen besviken med sitt senaste släpp! Garagerock-soundet från någonstans mellan The Hives och Danko Jones sitter klämkäckt och deras pärlband av Bandit-favoriter, typ deras tre första singlar "All Because Of You", "Tommy-Gun" och "Full Steam Spacemachine" (alla 2010) har en värdig utmanare i denna singel...
10) Miasmal "Deception" (2016)
Plattan "Tides of omniscience" (2016) har nu rullat några veckor och det är bra grejer! Östkustens alla bidrag i listan och Skånes två bidrag måste givetvis balanseras med ytterligare en västkustakt och Miasmal är för mig helt nyupptäckta. Faktiskt slumpade och framvaskade av Spotify-radio... Inte illa för en vinyl och CD-dinosaurie att upptäcka musik så, va? Det här är stilig cool klassisk gbg-döds med elaka dubbelkaggar och tempoväxlingar! Det här gör mig minst lika glad som gubben Ess (ovan)... Fast det här svänger med lite mer cohones/testosteron!
11) Garmarna (med Thåström) "Öppet hav" (2016)
Fångad av en vind ute på öppet hav. Skärgårdsbon i mig får sitt, kulturarvsälskaren får sitt, Jag pendlar ca 3 timmar per dag och Garmarna har åkt med mer än en gång! Jag placerar denna låt intill den melodiösa dödsen (ovan) väl medveten om effekten att starka melodier är så grymt mycket värda oavsett det spelas som vemodsvals eller dödsmetallblues! Jag gillar det jag hör och tar därför en snabb kontakt med Garmarnas Jens Höglin (trummor och slagverk)... Jag kan nämligen inte låta bli att vara nyfiken på Thåström-samarbetet..
"När Stefan Brisland-Ferner (fiol, vevlira och teknik/sampler) fick frågan om att spela live med Thåström under hans sommarturné 2015 så ställde Stefan en motfråga, helt enkelt!", säger Jens och verkar hålla med om att de skapat något riktigt bra! Han fortsätter, "Jag får personligen gåshud varje gång jag hör honom göra entré i låten!"
Jag kan bara hålla med... Läs mer från min ordväxling med Jens här här!
12) The Baboon Show "Work Work Work" (2016)
Ibland tror jag kontrasterna är någon välpaketerad variant av utryck för schizofreni. Men för mig är det mer något som kittlar. The Baboon Show kittlar alltid! Deras raka "Donnas-osande" rödpunk lämnar ingen oberörd. Jag vill fan göra revolt när jag hör det här... pröva hur landet skulle funka som broderligt och systerligt proletariat under trummisen Niclas Svensson! "Work Work Work" sätter deras signum från nya plattan... den är grymt bra!
Uppdatering 2016-03-26 efter jag växlat några ord med Niclas Svensson (trummor)...
"Kul att du tar upp just Work Work Work, den enda låten på nya skivan där jag står för både text och musik. Vi har förstått att den redan är en favorit hos många. Vi har inte kört den live än, men vi har ju precis börjat turnera med nya skivan The World Is Bigger Than You. Work Work Work kommer absolut att ingå i kommande turnéers setlist. Vi är mycket nöjda med den och det känns som att det kommer bli en grym livelåt!"
13) Hellsingland Underground "The Earth's Gonna Shake" (2016)
När jag för några år sen åkte på turné (som bi-pack) till ett band och hamnade vi på ett datum i forna DDR, Lauchhammer. Hela stan/byn var, med undantag för en rockklubb, nersläckt. "backstage"i denna för mig nya upplevelse såg jag en klottrad figur (föreställande bandets basist) och texten "Hellsingland Underground" och jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att kolla upp bandet. Efter det har det varit ett nöje att följa bandet musikaliskt. Deras hybrid mellan rak rock, sydstatsrock och folkrock från Hälsingland kittlade något som jag med dessa klottrade rader vill göra er uppmärksam på... Nya singeln "The Earth's Gonna Shake" skvallrar mycket om vad man kan förvänta sig från bandets fjärde vax. Jag pratar med Charlie Granberg (sång) om låten...
"Ibland skriver man till en person eller en känsla. Den här låten tar ett annat grepp, den börjar i minnet från mina föräldrars skilsmässa, men även även att omfatta ungdomskärlek, polare som förlorats tillsammans med önskan om en bättre värld, kanske ett bättre öde! Världen kan vara för jävlig, så låten ändrar väl lite perspektiv när den tar upp barnens skyddade värld, du vet "bubblan" dit allt det inte ännu nått fram även fast TV:n, webben och allt som händer runt om gör sitt bästa för att ta det där oskyldiga ifrån dem. Hopp står ju faktiskt barnen för och låten handlar väl om det, hopp! Temat är att allt hela tiden förändras, jorden skakar..."
Plattan "Understanding Gravity" släpps 1:a april och jag kommer med en egen bloggpost baserat på mitt samtal med Charlie, där mer om nya plattan kommer då bandet på fredag släpper en andra video och singel "As dreams go by", som premiärspelas på tyska "Classic rock"... Plattans release-datum får oavsett inte slippa undan okommenterat!
"Alla som spelat in en platta förstår säkert det jobbiga och därefter ironin med att flytta fram utgivningsdatum, tills det bara finns ett datum som är logiskt!", säger Charlie och skrattar!
Glöm inte att jag gärna vill höra era åsikter i kommentarsfältet... jag vill inte höra att ni är missnöjda med lönen senare via facket! Felaktiga utbetalningar ska givetvis justeras!
Lönekontoret at your service!
Glad påsk!
/Polar'n Per
Tidigare löneutbetalningar 2016:
Lönelistan januari
Lönelistan februari
Lönelistan mars
MÄBE var en lång sporadisk bekantskap innan det började röra på sig. Via diverse samlingsplattor kunde jag gotta mig åt spridda alster som sammantaget ritade ut ett intressant spår. Jag gillade det jag hörde, "Svart Ny Dag" (Pop & Rock vol 2, 2004) och "Sånt Du Ville Se" (Äggröran 6, 2004) var kanske de första låtarna jag stötte på och när det några år senare började ryktas om ett helt vax trodde jag MÄBE skulle spridas som en löpeld över landet, men bandet verkade inte nå ända fram... åren gick!
...Söker Lögner Får Sanning Till Svar (2010)
Sen släpptes låten "Alla Hjärtans Dag". Det var en singel som nynnandes under flera månader. Det sipprade ut lite spår på Youtube och helt plötsligt annonserades ett datum i Stockholm ut. När jag äntligen fick lägga vantarna på nya plattan under release-gigget, på Pub Anchor, visste jag att det skulle bli många timmar i bilen med plattan. Bandet var duktigt bra live och trevliga över lite öl-tugg, de kunde leverera just den typ av energi jag förväntar mig. Det var en bra spelning, kanske lite kort. "Råttornas Planet" och "Betraktarens Öga" är båda låtar som framfördes grymt bra, och vid ytterligare lyssningar bara växer och växer de. Jag var helt enkelt övertygad om att den Thåström-sträva rösten från Strömstad skulle falla många i smaken. Fullängdaren "...Söker Lögner Får Sanning Till Svar" (2010) hade släppts, och det fanns inte en fest jag armbågade mig fram till musikanläggningen för att få spela denna platta!
MÄBE på scen!
Det gick ändå inte helt att förbise att många reflekterade över att ljudbilden låg på tok för nära "Pimme" (Joakim Thåström), och visst, det finns likheter, samtidigt som det verkligen inte är en dålig referenspunkt som placerats ut... Kanske tillhör Thåströms publik en av de svåraste skarorna att tillfredsställa då östkustens punklegend har en nästan ikonisk status bland "de frälsta". "Bara Thå ska låta så!", typ...
Jämförelsen dyker, hur som helst, upp gång efter annan, vilket bidrar till en ganska ensidig exponering. Jag tycker det är det lite synd, ibland också orättvist, för det finns faktiskt en skön låtskatt och gott om talang bakom MÄBE och deras alster.
Jag skulle kunna tänka mig att detta är något frustrerande, men själv har bandets naturlige frontman Mattias "Mäbe" Johansson (sång, gitarr), en ganska sval inställning till jämförelsen. Det är helt enkelt inget som tycks bekomma honom, "Hellre det än att bli jämförd med Per Gessle eller Tomas Ledin", säger han i en intervju med P4 Nöje från i våras.
Med erfarenhet från både Dissection och Deathstars finns dock otaligt andra starka referenser som även de var och en för sig kan härleda den något mörka ljudbild som han besitter. Jag ser framför mig att influenserna snarare skulle dra mer åt det industriella soundet Sällskapet och Peace Love & Pittbulls har, men MÄBE rockar rakare, inte lika introvert, mer direkt på något sätt.... Det är faktiskt ganska befriande, tycker jag!
Nångång, Nånstans (2012)
När andra fullängdaren landade var jag än mer säker. "Nångång, Nånstans" (2012) är, i mitt tycke, en ännu starkare produktion. Kvarglömt från förra plattan var den digitala bearbetningen med massor av pålägg, hittat var en mer organisk och levande ljudbild. En genomgående tydligare väg, som tar med lyssnaren genom en homogen platta, topparna finns kvar, men framförallt håller den en genomgående högre kvalité.
Jämförelsemöjligheterna med Thåström är inte lika tydliga, även fast rösten inte kan förbises. Jag tycker däremot att det är en fin förlängning på den svenska punk-tradition, som band som Coca Carola, Dia Psalma, 23 Till, Charta 77 m fl representerar, utan att denna platta behöver jämföras musikaliskt. Dessutom kom nu en andra stark platta, som utan att vara politisk, levereras efter åratal av Alliansens styre. Tidigare borgerliga regeringsperioder har ju varit som god mylla för svenska punkscenen att växa i, men från den scenen har det mer eller mindre varit tyst, åtminstone vad gäller kommersiell framgång...
Hur som helst har MÄBE hittat sin väg med en betydligt mer renodlat ljudbild än tidigare. Plattan känns mer anpassad att spelas levande och jag vill påstå att det ger resultat. Låtar som "0x0" och "Göm mig, glöm mig" rotas som plattans starkaste redan efter första genomlyssningen och jag skulle om tid medgavs kunna lista betydligt många fler bra låtar från skivan.
På Harry B James levererade bandet än en gång en allt för kort spelning, men en naggande god sådan.Tillsammans med Günter Ohlsson (gitarr), Kent Andrèasson (bas). Carl-Gustav Karlsson (som gjorde sin sista spelning som fast trummis i bandet, numera i dödsmetallande Protector) underhöll MÄBE en allt för talfattig publik. Jag hade velat höra mer, betydligt mycket mer!
Bandet förtjänade sannerligen ett bättre mottagande och en större publik...
En av singlarna, Himlens Alla Droppar (2013)
Under våren och försommaren har bandet levererat fyra singlar. "Innan Sanden", "Långagärde Sund", "Kvar Ännu" och "Himlens Alla Droppar". Det är ett nytt grepp som jag mycket väl kan tänka mig är ett sätt att möta det moderna kontinuerliga nyhetsflöde som yngre nätanvändare förutsätter. Jag tycker det har varit ett kul sätt att nå ut, samtidigt som jag mer än gärna skulle hålla en riktig platta i handen. Musikaliskt har MÄBE förlängt känslan av den förra plattan på ett logiskt sätt. Det som slår mig är hur folklig karaktären är. Om första plattan var Thåström och svart, var andra organisk och melodiös. Nu tar bandet nästa kliv och sträcker sig mot en ännu mer renodlad ljudbild. Texterna är enklare än någonsin att associera till, utan att vara simpla, tvärtom, och videon till "Innan Sanden" är en produktion som är imponerande stark. Professionellt! Visuellt! ...och helt suverän låt, kolla in klippet i artikeln!
Videon "Innan Sanden" (2013)
Kanske är vägen öppnad för MÄBE denna gång? Kanske måste dessa modernare tag till där inga riktiga plattor distribueras, utan allt serveras digitalt vart efter? Kanske är Sverige redo att ta MÄBE lite närmare? Jag är hur som helst redan frälst! Kommentera gärna det du hör, hiss eller diss? Nu har jag sagt mitt!
/Polar'n Per
"Sanden rinner sakta ner Så mycket som man ska hinna med Innan sanden runnit ner..." Ur Innan Sanden (Mäbe Johansson)
Essen ska delas ut:
"...Söker Lögner Får Sanning Till Svar" Tre starka Ess (av fem möjliga)
"Nångång, Nånstans" Fyra självklara Ess
"Singlarna 2013" (...som tänkt EP) Tre starka Ess (med "Innan Sanden" och "Långagärde Sund" som tafsande på det femte Esset)
Tre starka kort:
1. 0x0
2. Innan Sanden
3. Betraktarens Öga
