tisdag 31 januari 2012

Rockballader

Rockballader är ett svårt kapitel. Rätt utfört i rätt inramning kan det vara otroliga höjdpunkter, men det kan lika gärna bli riktiga magplask som för evigt smutsar ner en grupp. Helt enkelt en hårfin gräns mellan bra eller anus.

Ett exempel på en ballad som i mina ögon går till världshistorien som en av de sämsta låtar som någonsin gjorts, är Poison - Every Rose Has it's Thorn. En låt som på egen hand gör att Poison är off limits hemma och ett stensäkert kort för att jag byter kanal om den dyker upp på radion. Av någon outgrundlig anledning så verkar den gå hem hos den stora menigheten, för den ligger ta mig jäklar alltid på samlingsskivor med myslåtar.



För att verkligen understryka detta med den hårfina gränsen så kan man jämföra med en låt som ligger nära Poisons i smörighet och uttryck, men som jag ändå tycker är milsvitt bättre (dock fortfarande väldigt smörig) är Guns n´ Roses - November Rain.



Det är till och med så att en del grupper kan starta bra i denna grenen, men sedan infinner sig någon form av balladhybris som sabbar synapserna i deras hjärnor så att dom framledes alltid blir förknippade med sunkiga ballader. Såsom Scorpions.
Så här kunde dom låta när dom var riktigt bra.



Sedan hände något och det gick verkligen utför.




Ballader är ett ämne som gör sig för listor... Alla har sina egna favoriter, eller hur?

Bra!




Anus!





Och så den här som jag inte vet riktigt var jag skall kategorisera....:-)

fredag 27 januari 2012

Remix

Hittade ett skönt litet klipp på Dangerous Minds och detta får man nog anse vara lite av lågbudgetremixing. Dock får man nog säga att det ändå är rätt fantastiskt vad man kna göra med så små medel.

Någon, vet inte vem, har tagit den gamla poprockiga Osmonds dängan Crazy Horses och saktat ner varvtalet på den från 45rpm till 33rpm och vips hade man skapat en Doom version av låten.

Dessutom verkar det vara en populär låt att göra cover på. Gamla rockrävarna i TANK har gjort en cover på låten, bland så många andra, som visar sig inte hamna så värst långt från Doom remixen. (Ok, lite snabbare då) :-)

Orginalet:




Remixen (med ögongodis ditsatt av Marc Campbell vilket garanterar lite dansande damer från gamla sexploatationfilmer):




Tanks version:



 Trevlig Fredag

torsdag 26 januari 2012

Dagens Musiktips - Eagles of Death Metal

Då det börjar lida mot helg och Fredag är i snabbt antågande, så är det väl på plats med lite svängig party Rock n Roll!

Boots och Josh (och kompani) bjuder oss på lite hederligt ös med tungan rätt i munnen och glimten i ögat. Svänger gör det. Osar gör det. Alltså är det partydags Desert style med Eagles of Death Metal.



fredag 20 januari 2012

Dagens Musiktips - Band of Skulls

Äntligen Fredag!

Vad passar då bättre än ett litet musiktips för att rama in denna dag band dagar!

Från England kommer trion Band of Skulls som bjuder oss på ett skönt sväng med go atmosfär. Man släpper sitt andra album nu i Februari och baserat på de låtar som släppts från det så verkar det riktigt lovande. Samtidigt ger man sig ut på lite Turné, men som det  ser ut just nu så kommer man inte till gamla Svedala i den här svängen.






tisdag 17 januari 2012

Så många rätt och ändå blir det så fel

Hittade nedanstående video med Virgin SteeleJonteRoyals blogg och jag vet inte om man skall skratta eller gråta ibland.

Jag erkänner att jag har en mörk sida som härbärgerar en viss vurm för fläskig muskelrock. Ända sedan jag upptäckte Manowar och gamla hederliga Heavy Load samt att Grand Magus är ett av mina favoritband. 

Men när man ser och hör senaste videon med Virgin Steele så inser man att det finns grader av lökighet.

Bryter man ner gruppen i mindre beståndsdelar så ser det riktigt bra ut. Feta gitarr-riff, en inte helt oäven sångare och ett helt ok rytmsektion. Men tillsammans, och i kombination med att dom ser ut som posörer som tar sig själva på för mycket allvar samtidigt som dom är gamla nog att borde se hur illa deras amatörmässiga video faktiskt ter sig, det ger stor humor.
För att inte tala om texterna. Dom blir ofta ganska infantila i denna genre över lag, men grabbarna i Virgin Steele lyckas vrida dom ett varv till. här sammanfattat i låttiteln  By The Hammer of Zeus (And The Wrecking Ball Of Thor). Snälla!

Samtidigt måste det ju finnas en del som gillar dom eftersom dom hankat sig fram sedan början på 80-talet.



Gränserna inom denna "avart" inom Metallen är således hårfina. Här ett exempel på hur det kan te sig med lite större budget och mer eftertanke på Vieofronten.

söndag 15 januari 2012

Rock vin

Så, då har man börjat tulla på de rockrelaterade viner som systembolaget kränger till oss fans.

Så jag tänkte att det är dags för en liten jämförelse mellan Motörheads Shiraz och Kiss Zinfandel












- Välkomna till denna kamp mellan giganter! Vi väger in två legender inom rockvärlden för att se om dom har vad som krävs för att gå vidare från Rockklassiker till Vinklassiker.

I min vänstra ringhörna har vi de Engelska legendarerna Motörhead och på den högra sidan, från Amerika, det hetaste bandet i världen, Kiss! Kombattanterna kommer att gå en match i 5 Ronder. Dong, där gick gonggongen!

Rond 1 - Utseende/Coolhetsfaktor
Båda flaskorna visar vad det är som gäller. Klassiska på sina egna vis. Motörheads Snaggletoth ger en lite elakare inramning. Med Kiss vet man att det är glamparty som gäller för hela slanten. Motörhead var först ut på vinmarknaden av de båda, vilket kan kännas lite udda då vi har vant oss vid att Kiss säljer det mesta med sitt varumärke, samtidigt känns kanske inte Motörhead mer som ett öl/sprit band än Kiss.

Rond 2 - Priset
Motörhead: 119:-
Kiss: 99:-
Endast 10kr skiljer motståndarna åt vilket ger en marginell fördel för Kiss, som dock kan ätas upp av de andra upplevelserna.

Rond 3 - Smak
Kiss: En Fruktig, lite tunn början  med en eldigare eftersmak som faller mig i smaken.
Motörhead: Detta vin är lite mer direkt, en stor smak kommer över en vid första sippet. Tyvärr klingar det ut lite fort känns det som vilket är synd, för det smakar bra. Efter första smakattacken så minskar det dessutom av lite och jag saknar den där omedelbara smakvågen som jag skulle vilja rida lite längre.

Rond 4 - Trovärdighet
Kiss frontfigurer är, åtminstone sedan Ace och Peter slutade, uttalade nykterister, medan Lemmy och hans pojkar inte räds en fylla.

Rond 5 - Nostalgin
Båda banden har varit med mig sedan urminnes tider, dock var Kiss något lite tidigare då man får skylla på dem som inkörsporten till mitt hårdrockande (till sammans med Thin Lizzy, men det lämnar vi därhän just nu eftersom dom inte har något vin på marknaden). Dock rör det sig om marginell tidsskillnad.

Båda har hängt med mig på ungefär liknande sätt. Intensiv början, som sedan mattades ut, för att sedan återuppväckas igen. Den största skillnaden är att Kiss släppt fler skivor under mellantiden som i mina ögon är mindre bra. Dessutom har Motörhead på vuxit enormt på sina sista 3-4 plattor på ett sätt som Kiss inte gjort, även om jag tycker att "Sonic Boom" var helt ok. Jag är dessutom väldigt nyfiken på kommande plattan.

Båda grupperna har gett mig sköna konsertupplevelser (i båda fallen dessutom med min dotter, vilket sammanträffande, fast hon är för ung för att få vara med på vinprovandet :-)) Motörhead är Coolare men Kiss kompenserar med sin storslagenhet.

MatchVinnare:
Så Vilken vinare är då vår vinnare?
Båda vinerna är förvånansvärt goda, då man kunde se detta som en tillfällig gimmick, men dom är helt ok båda två, tycker nog inte att dom är helt solklara i sin prisklass dock.  
Då det hela ändå måste hamna på vilken som är godast, så får jag nog utse Kiss vinet som vinnaren. Det har en lite mer elegant karaktär med en skön pepprig avslutning som jag gillar. Grattis Kiss!!!

Kommer jag att köpa dom igen? Inte troligt dock, för vid den här prisklassen så förväntar jag mig nog något extra och det är i sanningens namn mest etiketterna som står för det unika.
Så jag kommer nog att hålla mig till mitt senaste fynd på rödtjutshimmeln, Trio för 84kr. Vill man ju så kan man se det som att det också har musikanknytning, dock inte direkt med hårdrock. Skål!


The Quill Goes to America

To celebrate the fact that my good ol´ friends in The Quill finally takes the big leap over the pond to America for their first tour over there in march, I write this in English.

The tour kicks of in Seattle, WA 7th of March at the El Corazon and will end in Fresno, CA.

As soon as I get more info I will post it here for sure (or read their website), but for now, to set the mood right here are their two latest videos.

Go and dazzle them boys, you are worth it.




fredag 13 januari 2012

Sellouts, men nu har jag.... :-)

Skrev för en tid sedan om alla dessa band som säljer varor bortanför den traditionella Merchandise marknaden.

Ramlade nyss förbi bolaget efter tips här i kommentarsfältet att Kiss vinet numer ingår i Systembolagets ordinarie utbud. Så nu är man stolt innehavare av lite Rock n Roll vin. Har i vinstället en flaska Motörhead-vin sedan min födelsedag, så nu skall det bli riktigt intressant att se om kvaliteten på innehållet är lika gott som etiketterna är coola och priset på flaskorna hintar om.

Man kan här verkligen se att konsumentkraft fungerar ibland. Båda dessa viner finns nu i det ordinarie utbudet hos systemet och detta enbart för att förbeställningsförsäljningen gått så otroligt bra. Så nu återstår det bara att se om Kiss Destroyer ölet och Motörhead Vodkan också hamnar på gemene mans systembolag. Tydligen säljer dom också väldigt bra på förbeställningen. Så här ser man vad Fans kan göra och hur stark viljan att stötta sina favoriter och samtidigt bli full är...

Återkommer strax med mer om den nya Merchendisevågen och kanske en liten vinrecension.

Skål, kosmonauter!! Som en vis anka en gång sade...

Dagens Musiktips - Woods of Ypres

Det är som Mattias Kling och många andra säger, alltid tragiskt när någon går bort. För mig själv får jag en helt annan dimension på tragiken, då det var just sångaren i Woods of Ypres, David Golds bortgång som gjorde att jag upptäckte bandet överhuvud taget.

Vilket är sorgligt i sig, då dom är ett otroligt kompetent band och även om jag inte gillar allt dom gjort (är som sagt inte alltid överdrivet förtjust i Growlande) så har deras skivor snurrat flitigt på Spotify de senaste dagarna sedan jag sent om sider upptäckte dem.

Woods of Ypres - I was Buried in Mount Pleasant Cemetary

torsdag 12 januari 2012

Pizza Boomerang någon?

Ofta brukar Japaner stå för mycket konstigt, särskilt i reklamsammanhang. Dock är dom inte direkt ensamma om att gör underlig reklam, där man verkligen kan undra vad man tänkte när man gjorde den.

Här ett exempel från Spanien, Pizza Boomerang. Kan inte annat än undra över hur det står till mentalt hos reklammakarna i detta fall. Jag blir även lite osäker på hur det mås hos dom som skapat produkten med, efter som bumerangformad pizza är så mycket mer praktisk än rund....


onsdag 11 januari 2012

Kreativa Artister - Sarah Blackwood

Eftersom musik inte säljs på det klassiska sättet, så måste bolagen och artisterna hitta nya vägar för att göra sig hörda.

Jag har tidigare skrivit om bolag som RoadRunner och Supernatural Cat och deras försök till kreativ marknadsföring.

Inte alltid lyckat (Roadrunner), men här kommer ett exempel på i mina ögon ett kreativt grepp. Sångerskan Sarah Blackwood gör en specialupplaga av sin skiva, Wait it Out. Denna utgåva består i 500 handmålade och numrerade vinyler som ingår i ett stort pussel.

Sarah Blackwood verkar vara en otroligt kreativ och produktiv tjej från Canada, som när hon inte är solo spelar punkabilly i bandet The Creepshow och gör en massa intressanta coverprojekt med bland annat Walk of the Earth.

Man kan nog lugnt säga att den nya tiden inom musikbranschen kommer att kräva lite mer från producenterna. Man får bara hoppas att detta kan ge upphov till en helt ny form av bolag som tar hand om sina artister och hjälper dom mer på ett kreativt plan och inte med bara med distributionskanaler och sälj som många gånger tidigare.

Låten Wait it Out med en video på skapandeprocessen.


Här en förklarande video om projektet.


Och som tack för att Sarah bjuder på sin kreativitet och för att hon är en duktig visartist, så slänger jag även upp en video med en annan låt från henne.



Detta blev visst en blandning mellan en dagens musiktipps och en reflektion om kreativitet i musikbranschen. :-)

torsdag 5 januari 2012

En musikskatt av Phil Lynott

Stämmer det som sägs i inlägget hos Dangerous Minds att det har dykt upp en massa band med outgivet material som Phil Lynnot lämnat ifrån sig strax innan han dog, så är det sannerligen ett gott nytt år för alla oss Lizzy fantaster.

Man kan bara hoppas!! Som en present, en bild tagen på Phil och Brian i Västervik.

söndag 1 januari 2012

Skaka Rumpa

Fram till alldeles nyligen har jag mest sett rumpskakande som den enda förlåtliga ingrediensen i annars så trista gangsta-rapp musikvideos, och då inte ens tillräckligt intressant för att man skall stå ut.

Jag har dock fått ändra uppfattning och efter att ha sett följande två videos, presenterade av Marc CambellDangerous Minds, så måste jag nog säga att rumpvickandet är en konstart i sig. Det behövdes bara en bättre inramning för att polletten skulle trilla ner, i detta fallet bättre musik. :-)

Först en låt med med lite mer traditionellt höftvickande till The Nails - 88 LINES ABOUT 44 WOMEN (med Marc Cambell på sång)





Och här lite modernare och avancerad Booty shakin’ till  Crystal Stilts - Sugar Baby




Och med det säger SpaderEss Gott nytt år, må 2012 vara ett år för nya aha-upplevelser...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...