Ett tredje singelsläpp från Mäbe

Igår släppte Mäbe den sista av tre singelsläpp. Hans personskildringar tar oss med till Robert Johnson, mannen och legenden som bara 24 år gammal gick vidare pga av dålig whiskey eller kanske syfilis... Ja, något av det var det, och det är knappast värdigt mannen som sålde sin själ till djälvulen för att få lära sig tämja guran och stöpa om bluesen till rock!


Mäbe ger oss "Djävulsmusiken" en tung och nedstämd kreation. Som vanligt är text och musik nedstämd. Här broderar nästan som på krav från legenden en stilig gitarr. Här gungar refrängen och ger oss en refräng som kommer fungera klockrent live!

"Det är djävulens hundar, pojk. Jag har hört dess tjut!"

Som på övriga släpp i denna singelsamling ligger tung klaviatur som ett självklart inslag och jag måste säga att jag gillar förflyttningen Mäbe tagit med soundet!

Som andra spår på singeln ligger Mäbes kanske bästa berättande text. "Pannkakskungen" som serveras avskalad med pianot. Det är makalöst vackert. Det är makalöst berättat. Det är en av de bästa dekorationerna som iklädd avskalad skrud faktiskt växer...

Bra jobbat!

Jag gör som så att jag samlar ihop ett betyg för hela släppet... Det har gjort sig förtjänt av PPPP, dvs fyra av fem. Ett betyg som endast hålls tillbaka från femman av att jag som helhet skulle vilja få lite mer upptempo för att ge helheten än mer dynamik!

Men det här är jäkla bra, ett bra sällskap i karantän!

Spotify

/Polar'n Per

Polar'n Per gillar MÄBE:s nya singel Änglamakaren

När det är nyheter på gång från västkustarn MÄBE kommer givetvis Polar'n Pers känselspröt förlängas en aning. Exakt så är det när det dimper ner en promo-CD. Denna gång är det dags för en handfull singlar med tillhörande versioner eller remake på några äldre spår. Idag släpps första singeln av tre, för tillfället bara som video (och på Spotify), senare landar ytterligare släpp 23 april och 21 maj.

Detta släpp, "Änglamakaren", har en titel som känns hyperaktuell då den släpps samtidigt som Sverige sitter hemma för att isolera mig mot Corona-virusets vidrigheter, det är han nästgårds, eller den sjuka grannen som vill tränga sig på med salivstänk och hosta.

Tankarna drar som vanligt iväg när man ska analysera MÄBE. Låtens ljudbilden är präglad av samma starka melodier och vemodsvals som tidigare, men nytt är den elektroniska matta som ligger och maler bakom. För dom som följt MÄBE har gitarrdrivet funnits med hela vägen, först massivt, sen avskalat, nu till viss del avskalat, då har det elektroniska broderat bakom gitarren. Nu drivs istället melodin elektroniskt och det som slår mig är hur fint klaviaturen ligger och hur gitarrerna nu får rollen att dekorera...

"Änglamakaren" som singeln heter levereras med en suggestiv upplevelse med fokus på det svarta kaffet och ensamhet, den har en text som fascinerar och känns tillägnad en anhörig. Personligen gissar jag att låten placerar en välkänd Strömstadsmusiker, Jon Nödtveit, vars både livsöde var lika tragiskt och livslängden blev kort i centrum. Det sägs ju att Jon valde att avsluta att avsluta sitt liv när han uppfyllt sina mål, att han blev sin egen änglamakare, en som, på sitt sätt sonat sitt...



Här finns hur som helst en avskalad svärta placerad i glömskans kvarter någonstans utanför stan, där vem som helst kan bli vad som helst, där finns MÄBE frenetiskt funderande och frågande, och samtidigt något romantisk, där finns den där gnuttan ljus som ibland kan representeras av ett ord, en ton i denna typ av musik, eller som i denna låt, där den representeras av en bridge som är låtens stora behållning!

För mig är "Änglamakaren" ett gott genomfört hantverk som förtjänar ett gott betyg (PPPP av 5 möjliga P), framförallt för att låten vrider MÄBE:s ljudbild till ställe där MÄBE blir än mer intressant som live-akt!

Bakom denna låt finns en pianoversion av den makalöst vackra "Norrskensskimmer och solnedgång" som är precis sådär avskalad som man hittar tidigare alternativa versioner MÄBE släppt.

Det är banne mig inte glatt, men satans så bra!

/Polar'n Per

2020-03-20 "Änglamakaren" samt "Norrskensskimmer och solnedgång" i pianoversion



Senare kommer givetvis kommande släpp recenseras...
2020-04-23 "Det är ikväll som allting händer" samt "Det dom kallar frid" i pianoversion
2020-05-21 "Det börjar om" samt "Pannkakskungen" i pianoversion

Recension : The Black Wizards - Reflections

Heliga makaroner!
Som om inte rödvin och Fadomusik vore nog, nu ger Portugal oss även Black Wizards!
Jag vet att denna recension kommer lite sent, men bättre det än inte alls.
 
Jag inser nu att det ibland verkligen räcker med en låt för att hamna rätt.
När jag satte The Black Wizards på min delux lista härförleden, så hade dom redan där krokat och börjat veva in mig. Nu efter att lyssnat på hela plattan, Reflections, så har dom även håvat upp mig. Och det utan större kamp från min sida.

Jag vågar nog påstå att detta är en av de bästa plattor jag hört så här långt i år. Den har liksom allt för att kroka fast sig rakt in i min rocksjäl. Man målar med breda penslar från en stor palett, det är rakt igenom bra låtar, mycket blues i grunden, massor av psykedelika, fantastisk sång och feta riff. Dessutom otroliga musiker, där man bland annat har ett gitarrspel som spänner vitt från Scott Holidays fetriffande till Tom Morellos galna instick och David Gilmours smekande sparsamhet.
Snyggt producerat, snyggt sammansatt. Rakt in i hjärtat, så det glädjer mig att få dela ut årets första fullpott, 5/5.

Album Rating: 5/5
Favourite Tracks: All

Label: Kozmic Artifactz and Raging Planet

Release: 23 of August, 2019

For More Info Visit:

Facebook

Members:

Joana Brito
Paulo Ferreira
João Lugatte
João Mendes

Tracks:
1. Imposing Sun    
2. Outlaws
3. 56th Floor   
4. Starlight   
5. Symphony of the ironic sympathy   
6. Soul Keeper   
7. Kaleidoscope eyes

In Swenglish:
Holy macarony!

As if red wine and Fado music weren't enough, Portugal now gives us Black Wizards!
I know this review is a little bit late, but better late than not at all.
 
I realize that sometimes a single song is enough for things to end up right.
When I added The Black Wizards on my delux list a while ago, they had already hooked me and they had started to reel me in. After listening to the whole album, Reflections, they have also scooped me up. And that without much struggle on my part.
I dare say that this is one of the best recordings I have heard so far this year. This album has all it takes to get right into my rock soul. They paint with broad brushes from a large palette, it is straight through good songs, a lot of blues, lots of psychedelics, fantastic vocals and bold riffs. Incredible musicians, including a guitarplaying that is ranging all the way from Scott Holidays' riffing to Tom Morello's crazy insertions and David Gilmour's caressing frugality.

Nicely produced, nicely composed. Straight into the heart, so I'm happy to hand out the first full pot of the year, 5/5.

10 album på 10 dagar eller 13/13.

Hej igen, det var ett tag sedan. Sedan en tid har kedjebrev av karaktären "att under 10 dagar lägga upp album som betytt mycket för mig. Inga recensioner eller förklaringar, bara vinylomslag,"

Även jag har kört en sådan lista, och tänkte att det kunde vara ett inlägg här med, fast då med lite förklaringar. Och givetvis, Här på Spader Ess är en lista av dignitet tvungen att innehålla 13 alster! Dock blev det lite knas i början på mina Facebook delningar, då jag som den klant jag är bara delade med min fru i ett par dagar.

 Okej, denna platta har jag enbart haft som kassettband. Men det var den första musik jag fick av mina föräldrar. Så att säga startskottet. Fick denna kassett tillsammans med en mono radio med inbyggd kassettspelare. Elvisen snurrade flitigt, men snart blev det roligare att spela in blandband från radion. Favoritprogrammen då var Lilla Bommen och Ny Våg. För att vara riktigt gubbig, på den tiden då det spelades bra musik på SR. 




Husgudar som fortfarande står på de högsta trappstegen. Kommer inte ihåg exakt vilken av Motörheads plattor som jag hörde först, men såld blev jag. Ett av de band som jag sett live flest gånger.
Och även om det inte spelningsmässigt var helt lysande, så är jag lyckligt lottad som fick gå på deras sista spelning i Sverige tillsammans med båda mina underbara barn. Att ett bands första plattor blir de mest fundamentala är väl inte helt ovanligt, men att som Motörhead lyckas fortsätta att leverera genom karriären som man gjort och dessutom lyckat göra några av sina bästa plattor sist, det är snudd på fantastiskt.





"Mitt" eget band. Ni har förhoppningsvis läst en del redan om min tid med detta underbara gäng. Att jag dessutom lyckades bli ackrediterad som textförfattare på en av skivans mest lokalradiospelade låtar gjorde att jag dessutom fick min första och enda utbetalning från STIM. Tror att det blev hela 7 kronor. Underbara tider. Massor mer om denna tid i artikelserien Let the Good Times Roll - En bit av Rockhistorien






Någon stans i tonåren blev även Liveskivor en viktig del i musikdieten. Det har släppts en hel del riktigt bra klassiska liveplattor men denna är en av dem som varit viktigast för mig. Jag vet dessutom inte om det ens går lyssna på Hårdrock/Metal och inte älska Judas Priest.
Själv älskar jag det mesta från perioden Rocka Rolla till Painkiller. När Rob lämnade micken en stund tappade jag intresset lite, för att återigen blomma upp på senaste plattan Firepower.




Rush var ett av alla band som presenterades via Mulles skivsamling. Dom har gjort massor med bra plattor, men det var med eposet 2112 som dom riktigt satte klorna i mig. En gång fick jag för mig att jag såg Geddy Lee i Borgholm en midsommar, men det var nog bara en kombination av Lookalike och stor ölkonsumtion.

Kiss var ett band som jag var lite kluven över. Bland mina skolkompisar i yngre tonåren var det två läger. Dom som gillade Kiss, eller dom som gillade Sweet. Eftersom jag gillade Sweet innan jag hört Kiss hamnade jag i det lägret och vägrade lyssna på Kiss ett tag av ren princip. Sedan en kväll satt jag och polaren Micke och lyssnade på nått blandband och en fantastisk låt spelades. Det visade sig vara "Rock n Roll all Night" med Kiss och från den stunden åkte Sweet ut och det blev Kiss för hela slanten. Tog inte lång stund förrän man hade tapetserat pojkrummet med affischer från Poster och Kiss spelades nonstop.



 Polaren Micke introducerade även Magnus Uggla. Skivan slog hårt och blev för oss en riktig sommarplåga som sträckt sig till nu. Var i våras och såg Ugglas föreställning "Varning på stan nu mår kung i baren illa igen". Ren och skär nostalgitripp!









 Någon gång i högstadiet gick jag plötsligt i baktakt. Bob Marley tog mig med på en Reggae resa, som tittar fram lite då och då fortfarande. Stark musik och tunga texter till baktaktsgungande solskensmusik. Men det var bara inkörsporten till andra akter och gläntade på luckan mot Ska-musiken.






Denna skivan, Led Zeppelins Physical Graffiti, är ett formidabelt mästerverk i sig. Som om inte det räckte så innehåller den även, enligt mig, en av världens bästa låtar, kanske DEN bästa, punkt.
Självklart handlar det om "Kashmir. Mycket mer än så behöver man nog inte säga.







En sådan här lista från mig blir inte komplett utan Thin Lizzy och då framför allt Black Rose. Phil Lynott med kamrater ställs på husgudarnas altare. Fick alrig möjligheten att se dem live som Lizzy, men den solospelning som Phil gjorde i Västervik fungerade fint den med, då kompbandet i stort sett var Thin Lizzy. Skivan Nightlife var en av de första vinyler jag var med och köpte (hade ingen egen spelare, så den fick bo hemma hos polaren Micke). När jag på egen hand köpte min första egna vinyl, så var det något helt annat, mer om det här.



Ja, då trillar vi in på det lite extra allt. Idag blir man lite nostalgisk över hur naivt rasande man kunde vara i Tonåren. Men jäklar vilket soundtrack vi hade med Ebba i täten. Både Svenskt och Engelskt, den Amerikanska punken fick komma in lite senare. Lite tråkigt att jag inte kunnat se dem live, även om det nästan hände (här är förklaringen).






Hittills har listan enbart berört det som man upptäckte främst i Tonåren och det är väl inget konstigt med det, då det är då man formas. Men skam den som inte fortsätter att vara nyfiken. Nick Cave svepte in i mitt liv som en stormvind genom min Fru. När hon spelade "The Ship Song" då föll jag pladask för hans otroliga röst och textsnickeri. Tack för den presenten älskling. En man som sömlöst rör sig mellan kaotisk bombastiskt till lugnt och finstämt.
Har dessutom lyssnat på hans senaste album Ghosteen de senaste dagarna. Hans först skiva som är helt skriven efter hans sons död. Lugn, nerstämd, sorglig men otroligt vacker.

Vi avslutar the extended 10 albums listan med ännu en "nykomling" i sammanhanget. Rival Sons har även dom valsat in i mitt musikaliska hjärterum och är väl det band som nu börjar hota Motörhead som mest sedda band live (bortsett från N.J.B. förstås) av det förklarliga skälet att man inte kan se Motörhead längre. Första låten jag hörde var "Burn Down Los Angeles" och det behövdes inte många sekunder att bli hooked. Sönerna har även dom gjort en låt, "Soul", som klart kvalar in på min lista av världens bästa låtar. Dock ligger den inte på denna platta.

Fredagsfeeling

Äntligen Fredag!

Detta firas med en briljant Mash-up med två giganter, Marleÿhead.

Dagens Musiktips : Old Blood - Bloody Feathers

Sedan jag hörde Old Blood för första gången circus 2015, så fastnade dom, och det rejält. Sedan dess har dom hunnit med att spela flitigt, bygga upp en ganska massiv FAN-base, ge ut sin debut och lansera läckra videos.
Jag blev dock lite orolig i Maj, när det meddelades att gruppens sångerska "Feathers" skulle lämna bandet. Var det slut på det goda nu? Men, så kom nyheterna att micken plockas upp av "Lynx".

Skulle det vara lika bra? Bättre?
Svårt att säga ännu, då det i skrivande stund inte finns så mycket material ute för oss som inte har haft chansen att se några liveframträdande med nya sångerskan. Men häromdagen kom första officiella videon med "Lynx", och se man på, Det svänger på duktigt. Är bara resten av låtarna inför kommande uppföljare, ja då ser framtiden ljus ut. Mycket snyggt, jag vill ha mer.



Mer Info:
http://www.instagram.com/oldbloodgroup
http://www.twitter.com/oldbloodgroup
http://www.facebook.com/oldbloodband

In Swenglish:
Since I heard Old Blood for the first time sometime in 2015, they got stuck, and it really stuck. Since then, they have been playing diligently, building up a fairly massive FAN base, making their debut album and created af few great videos.

However, I got a little worried in May, when it was announced that the group's singer "Feathers" was leaving the band. Was this the end of the greatnes now? But finaly the news came that there is a new person, "Lynx", that picks up the  the mike.
 
Would it be as good? Better?  
Hard to say yet, as at the time of writing there is not that much material out there, for us that has not had the chance to see any live performance with the new singer. But then, the other day, came their first official video with "Lynx", and lo' and behold, It turns out real good. If now the rest of the songs for their upcoming album is as good, well then the future looks bright. Very nice, I want more.

Dagens Musiktips : Crobot - Low Life

Crobot är tillbaka och släpper i Augusti sitt 4:e album Motherbrain. Senaste Teasern för plattan är den otroligt svängiga och sköna "Low Life". Håll till godo.



Mer info:
Preorder
https://crobotband.com/
https://www.facebook.com/Crobotband/
https://twitter.com/crobotband
https://www.instagram.com/crobotband/

In Swenglish:
Crobot is back, releasing their 4th album Motherbrain in August. The latest Teaser for the album is the incredibly groovy "Low Life". Please enjoy. 

Recension : Children of the Sün - Flowers

Det här började egentligen som en mindre blänkare i del 38 av Delux listorna, men sedan damp hela skivan Flowers av Children of the Sün ner i min mailbox och jag kunde snabbt konstatera att det här ville jag skriva mer om.

Det som började som en utvikning om att Arvika väl inte heller är en av de första städer som dyker upp i min hjärna när jag tänker musik. blev snart något mer där Children of The Sün har alla möjligheter att ändra på detta.

Åtta manna bandet Children of the Sün levererar en rejält "hippie" betonad rock med mycket inslag av bluesiga gitarrer och snygg stämsång och en hel del proggiga orgelvändningar. (Även om jag bara ser 7 pers på promobilderna? Kanske står nummer åtta bakom kameran, vad vet jag?)

 Tänk sent 60- tidigt 70-tal så hittar du ganska rätt. Fast med en lite modernare ljudbild. Något att vila öronen med efter hård metalmangel eller bara något att ligga i hängmattan och avnjuta med en iskall....

Eftersom det enda jag kan klaga på egentligen, är att plattan gärna fått varit några minuter längre, så kan jag inte annat att en solid fyra i betyg för Children of the Süns debutplatta.
Bra låtsnickrande och otroligt duktiga musiker. Här kan du höra ett första smakprov i låten "Her Game".




Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: Her Game & Sunchild

Label: The Sign Records

Release: 26 of July, 2019

For More Info Visit:

Facebook

Members:

Jacob Hellenrud -- Guitar

Josefina Berglund Ekholm -- Lead Vocals

Ottilia Berglund Ekholm -- Choir

Wilma Ås -- Choir

Ida Wahl -- Bass

Anna Nilsson -- Keys

Christoffer Eriksson -- Drums

Sara Berkesi -- Percussion

Tracks:
1. Flowers (Intro)
2. Her Game
3. Emmy
4. Hard Workin Man
5. Sunchild
6. Flowers
7. Like a Sound
8. Beyond the Sun

In Swenglish:
This really started out as a minor glimpse in Part 38 of the Delux lists series, but then the entire album, Flowers by Children of the Sün landed in my mailbox and I quickly realized that this was somthing I wanted to write more about.
What started out as a insigt about the town Arvika, Sweden, not being one of the first cities to appear in my brain when I think of music, soon became something more like that Children of The Sün has every opportunity to change this.
The eight-piece band delivers a substantial "hippie" emphasized rock with a lots of bluesy guitars and stylish vocal harmonies with a lot of progressive organ pieces. (Although I only see 7 people on the promotional pictures? Maybe number eight is behind the camera, what do I know?) Imagine the late 1960's, and you will find the landscape quite right. With a slightly more modern sound image. Something to rest your ears with after a hard metal-stint or just something to lie in the hammock and enjoy with an ice cold one....
And as the only thing I can really complain about is that the album could have been a few minutes longer, I can't give a lesser grade than a solid four in rating for The Children of the Sün's debut album. Here you can hear a first taste in the song "Her Game".

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 38!

Tänk vad skönt det är med semester. Att det regnar gör ju ingenting, för då kan man njuta av att leta efter lite ny skön Rock n Roll vid datorn.


Electric Hydra
Staden Uddevalla har inte i mina ögon varit någon större producent av rockmusik. Trots att man är gammal varvs- och industristad, vilket annars brukar vara bra grogrund för musikliv. Men ungdomen där kanske förstört sina liv genom idrotten i stället, vad vet jag? Men nu med fyndet av Electric Hydra, kan vi kanske kan få bukt med det hela. Här pratar vi riktig kvalitetstoner som jag hoppas få höra mer av. Bandet är dessutom så vitt jag kan se osignade, så först till kvarn alla ni bolag därute. 

Facebook

Vokonis
Vokonis har figurerat här tidigare, när jag recenserade deras tidigare platta Olde One Acending. Då gnällde jag lite på att jag tyckte att sången blev en smula enformig till annars bra musik. Men se det har bandet börjat ändra på sedan dess. Redan på efterföljande The Sunken Djinn började transformeringen för att ta ännu ett steg nu på senaste Grasping Time. Grym platta och ett grymt omslag som tyvärr inte verkar komma med i Bandcamp inbäddingen.

Facebook

The Black Wizards
Från Portugal kommer The Black Wizards. Jag har hittills bara hört denna enda låt "Imposing Sun" från nya plattan, Reflections, men jäklar vilket drag. Det sammantaget med deras äldre material cementerar min övertygelse att plattan som släpps i slutet av Augusti kommer att vara helgrym.

Facebook

Sky Valley Mistress
Engelska Sky Valley Mistress förekom redan 2017 i nr.22 av Grand Delux listan. Den låten som figurerade då finns tyvärr inte kvar för lyssning på Bandcamp.
Men vad gör väl det när man nu varit iväg till Kaliforniaöknen och spelat in vansinnigt bra låtar i Rancho de la Luna studion under Dave Catchings (Eagles Of DeathMetal) överseende. Hoppas bara att man har mer i bagaget och att det kommer mer snart, Mycket mer och väldigt snart....




Facebook

In Swenglish:

Imagine how good it is with vacations. Even if it's raining outside doesn't matter, because then you can enjoy a moment at the computer looking for some new nice Rock n Roll.

Electric Hydra
The city of Uddevalla, Sweden, has never been a major producer of rock music in my eyes. Although it's an old shiping/warf- and industrial city, which otherwise would be a good breeding ground for music life. But maybe the youth where destroying their lives through sports instead, what do I know? But now with the finding of Electric Hydra, I may be able to overcome that notion. 

Here we talk about real quality tunes that I hope to hear more of. Furthermore, the band is as far as I can see unsigned, so something for all of you earlybird recordcompanies out there.

Vokonis 

Vokonis has been featured here earlier when I reviewed their previous album Olde One Acending. Then I nagged a little about that I thought the singing became a little monotonous to otherwise good music. But watch and behold, the band has started to change that since then. Already on the following album The Sunken Djinn they began the transformation, to take yet another step now with the latest release Grasping Time. Wicked album and a with a cruel cover that unfortunately do not appear in the Bandcamp embedding.

The Black Wizards 

From Portugal hails The Black Wizards. So far I've only heard this single song "Imposing Sun" from the coming album, Reflections, but damn what a good song it is. All in all, with that and their older material, my conviction is cemented in that the upcoming album that will be released at the end of August will be a real killeralbum.

 

 Sky Valley Mistress 

English Sky Valley Mistress was featured here already in 2017 in No. 22 of the Grand Delux list. Unfortunately, the song that was featured doesn't exist for listening on Bandcamp anymore. 

But what does that matter when they have now gone to the California desert and recorded insanely good songs in the Rancho de la Luna studio under Dave Catching's (Eagles Of DeathMetal) watchfull eyes. I Just hope that they have more of that in their luggage and that it will come soon, Much more and as soon as possible....

Dagens Musiktips : Spiral Guru - Void

2017 ramlade jag över en EP med Spiral Guru från Brasilien, som fick jag fick blodad tand av och efterlyste en fullängdare. Nu är den äntligen här. På plattan med titeln Void fortsätter gurusarna att utforska det utomjordiska levernet med hjälp av psykedelisk Stoner med proggiga vibbar.



Mer info:
 Facebook
'Oracle' Music Video - www.youtube.com/embed/uwYIoARbBzs


In Swenglish:
In 2017, I stubled over an EP with Spiral Guru from Brazil, who left me longing for more and I wished for a full-length album. Now it is finally here. On the album, titled Void, the gurus continue to explore extraterrestrial life with the help of psychedelic Stoner with prog vibes.

Recension : Cirkus Prütz - White Jazz - Black Magic

Bluesboogie i manegen någon?
Cirkus Prütz släpper sin tredje platta White Jazz - Black Magic och ger sig ut på en musikalisk resa genom ett musikaliskt landskap asfalterat av legender som Stevie Ray Vaughan, Johnny Winter, Sky High med aningar av både ZZ Top och Gary Moore.
Jag använder ordet asfalterad för det är en något mer putsad rockig storstadsvariant av bluesen, även om den givetvis är hårt rotad i de gamla dammiga korsvägarna i södern. Det är inget direkt nytt under denna himmel, vi har hört de flesta teman tidigare, men det är jäkligt snyggt levererat och inpackat i riktigt svängiga och sköna låtar som Cirkusen bjuder på.




Trots att jag oftast inte är någon superfan av instrumentala låtar är jag ändå lite extra förtjust i låten "Blues For Fallen Brothers" som är en instrumental hyllning till de tidigare medlemmarna Robert ”Strängen” Dahlquist och Mikael Fässberg. Dels gillar jag hyllningen i sig, men är väldigt förtjust i de Gary Mooriska gitarrslingorna, särskilt när dom i slutet glider in i mäktigt tvilling-gitarrande.

Det är alltid lite lurigt att recensera skivor med folk man känner inblandade, men samtidigt lika skönt när den initiala nervositeten får böja sig för att det återigen inte var något att oroa sig för. För det är en bra platta. en platta som växer för varje lyssning hittills. Jag skulle säga att om man bara är halvsugen på den här typen av musik så är det en solid trea, men om du som jag har mina rötter i bluesträsket (svårt att låta bli om man är uppvuxen i Mönsterås), ja då vill jag nog sätta en fyra på den. Svensk kvalitetsblues!

Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: Hell To Pay & Blues For Fallen Brothers

Label: Metalville

Release: 26 of July, 2019

For More Info Visit:

https://www.facebook.com/cirkusprytz/


Tracks:
1. Leave me alone
2. Mojo
3. Shotgun Wedding Blues
4. Aim to please
5. Blues for fallen brothers
6. Hell to pay
7. Ready to go
8. Friends
9. Hats n strats
10. Zombie Stomp

Dagens Musiktips : Gorilla - Treecreeper

Hur skulle det låta om man satte Lemmy framför mikrofonen på ett stonerband? Som Gorilla skulle jag tro. Bandet släpper nu sin första fullängdare (21:a Juni), Treecreeper, på 12 år och jäklar vilket drag. Detta är riktig "No Nonsens, full out rock n roll". Motörhead influenser redan nämnda, du kan hitta drag av en hel del annat, men framför allt är det röjigt till max. Så grabba era bananer och njut av Gorilla!




Mer Info:
https://www.facebook.com/GorillaRockin/

In Swenglish:
How would it sound if you put Lemmy in front of the microphone of a stoner band? Like Gorilla, I would believe. The band is now releasing its first full-length in 12-years (June 21st), Treecreeper,  and damn, what a ride. This is true "No Nonsense, full out rock n roll". Motörhead influences already mentioned, you can find traits of a lot of other bands, but above all it is full throttle to the max. So grab your bananas and enjoy Gorilla!

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 37!

Jag, Lat?
Kanske det, på dagen 1 månad sedan senaste inlägget.... Haft lite annat för mig skulle kunna vara det enkla svaret, ingen lust att skriva en annan. Vi får se hur det fortsätter. Men här kommer en liten blandning att förgylla den ljusa Midsommarnatten med.


Psychic Dose
Att Midsommarnatten är en magisk tilldragelse är väl ingen nyhet så därför passar kanske lite härligt rå ockult Metal från soliga Florida. 

Facebook

The Red Widows
Vi fortsätter på den vänstra handens stig med The Red Widows från England, som precis släppt nytt. Om förra bandet var sprittande Metal, så har vi här långsam och blytung Doom.

Facebook

Lightning Born
 Mer Riffande rock från det stora landet i väster.

Facebook

Heavy Feather
Vad vore en Midsommarlista utan något Svenskt? Bluesrockande Heavy Feather får stå för det blågula i Midsommarnatten. Och vad är väl svenskare än lite högkvalitativ bluesrock?

Facebook

Seratones
Ibland ramlar man över något som är kärlek vid första lyssningen. Seratones från vampyrfyllda träsken i Louisiana presenterar två sprudlande, medryckande rockrökare med massor av själ. Ren lycka. Vill bara höra mer.

Facebook

In Swenglish:

Me, Lazy? 

Maybe so. On the day 1 month ago since the last post .... Had something else to do could be the simple answer, no desire to write another. We'll see how it continues. But here comes a small mix to brighten the bright Midsummer night.

 Psychic Dose 
The fact that Midsummer Night is a magical event is no novelty, so perhaps some lovely raw occult Metal from sunny Florida is suitable.

The Red Widows 

We continue on the left hand path with The Red Widows from England, who just released new material. If the last band was effervescent Metal, this is slow and leadheavy Doom.

Lightning Born
More Riff rock from the big country in the west.

 Heavy Feather 

What would a Midsummer list be without something Swedish? Blues rocking Heavy Feather will stand for the blue-yellow colors on our Midsummer's night list. And what is more Swedish than a little high quality blues rock?

Seratones 

Sometimes you stumble over something that is love at first listening. Seratones from the vampire-filled swamps in Louisiana present two exuberant, catchy rocktunes with lots of soul. Pure happiness. Just want to hear more. 

 

Dagens Musiktips : ANCIENT VVISDOM - Human Extinction

Kan man få för mycket dystopi? Nä, egentligen inte på fantasiplanet.
Lite tråkigt bara när världen runt om kring verkar gå just åt fanders.

Så idag släpper vi lös lite extra skönt dysopisväng med låten "Human Extinction" från ANCIENT VVISDOMs kommande platta Mundus



Mer Info:
https://www.facebook.com/AVVFB/

In Swenglish:

Can you get too much dystopia? Nah, not really on the fantasy plane at least. 

Just a little saddening when the world around us seems to be heading that way.

 So today we play a little extra nice dysopia swing with the song "Human Extinction" from ANCIENT VVISDOM's upcoming album Mundus

Önskelistan - Fender Game of Thrones Sigil Collection

Ok, jag får böja mig en aning. Brukar tycka bättre om Gibsons former, men jag kan inte förneka att Fender Game of Thrones Sigil Collection är en trio av otrolig snygga gitarrer. Jag gillar att man inte bara tagit en standard strata och slängt på en egen lack, utan att man har gått all in och tänkt till från grunden och gjort tre helt unika guror, med olika komponenter som ger känsla av de hus de representerar. Nä, nu måste jag hem och se avsnitt tre...